Hoppa till innehåll
På lika villkor

Fäkta i blindo

Fäktningsklubben Prêt i Solna fäktas med förbundna ögon. Det är Sveriges första och enda klubb som utövar fäktning i blindo. Här möts icke seende och seende personer på träning och i matcher på lika villkor.
Maria Hagström. Foto. Martina Holmberg.

Klädd i vit fäktdress sitter Viktor Zetterberg på en bänk och förbereder sig för match i en gymnastiksal i Solna. Han drar på sig den vita handsken och väger värjan i handen. Han ska snart möta Olivia Wisniewska i en fäktningsmatch. Han är tio år och en av de yngsta i klubben.

– Jag har fäktats i ett år nu. Jag kommer nog att satsa på det här. Det är inte jättesvårt, men jag blir väldigt trött i armen, säger han.

Fäktning i blindo har funnits i Sverige i snart tre år och startades av tränaren Jorge Leguisamo som själv saknar syn på ena öga. Han kommer från Uruguay och tog inspiration från ett liknande fäktningsprojekt där. Han berättar att de inom fäktning i blindo, till skillnad från vanlig fäktning, bara använder ett vapen: värjan. Med den är det tillåtet att göra träff på hela kroppen och inte bara på ett specifikt område. Men den största skillnaden mot vanlig fäktning är att alla har ögonbindel, så att motståndarna ska mötas på lika villkor.

Till fäktklubben Prêt är både synskadade och seende personer välkomna. Och alla åldrar – den yngsta är 8 år och den äldsta 60-plus. Två gånger i veckan kommer de till en gammal skolbyggnad i Solna, vars gymnastiksal nu har flera fäktningsbanor.

Det är ett integrationsprojekt finansierat av Allmänna Arvsfonden. Medlemmarna anser att det finns tillräckligt med aktiviteter i samhället där människor delas in efter olika grupper och att synskadade ofta har aktiviteter för sig, vilket kan skapa en isolering.

Viktor Zetterberg säger att han tycker att det är bra att klubben finns, att alla som har en synskada ska kunna hålla på med någon sport, men också att det är bra att seende kan vara med och de kan fäktas tillsammans. Det finns mer med fäktningen han gillar:

– Det är coolt att hålla i ett svärd. Det är kul att hugga, säger han och hans pappa som sitter bredvid skrattar till åt ordvalet.

Viktor Zetterberg berättar hur det går till. Han rör sig längs banan och försöker hitta motståndaren med värjan rörandes i en cirkel framför sig tills hans klinga träffar den andras. Då kan han höra och känna var personen är. Och då får han göra en träff.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #226. 

Stöd Situation Sthlm

Ditt stöd bidrar till Situation Sthlms arbete med att nå hemlösa människor i ett första steg från gatan för att lotsa dem vidare på sin väg tillbaka till samhället.