Hoppa till innehåll
70 meters skillnad

Ojämlika gator

Gator i Stockholm med mansnamn är i genomsnitt 70 meter längre än gatorna med kvinnonamn. Trots att fler och fler kända och historiska kvinnor får gator uppkallade efter sig – Maria Gripe, Nina Einhorn och Karin Larsson är några av dem – kommer det ta lång tid innan gatunätet blir mer jämlikt. Förmodligen flera hundra år.
Text: Gerd Eriksson Illustrationer: Anne-Li Karlsson

Det finns över 5 200 gator i Stockholm, 650 av dem bär namn efter historiska personer. När Carina Johansson, sekreterare i Stockholms namnberedning, gick igenom gatorna med personnamn förra året kunde hon konstatera att 535 av gatorna hade fått namn efter män och 115 av gatorna hade namngetts efter kvinnor.

– Eftersom den manliga dominansen i samhället har varit och på många sätta fortfarande är stor är det inte konstigt att fler män än kvinnor har fått ge namn åt våra gator. Vi i namnberedningen är väl medvetna om snedfördelningen och väger in det i förslag till nya namn. Det är 2017 och vi strävar efter att ha ett jämställt samhälle. För några år sedan gjorde Statistiska Centralbyrån en undersökning av gatorna i Stockholm för att se hur det stod till med jämställdheten på våra gator.

Förutom att de såg att gatorna med mansnamn dominerade noterade de även att gatorna namngivna efter män låg mercentralt och var längre. Gatorna med mansnamn var också i snitt 450 meter långa jämfört med kvinnornas som var i snitt 380 meter långa.

– Vi tyckte att det var intressant att se vad som gick att mäta i den offentliga miljön med den data som finns tillhands. Men vi fick en hel del skit för det, det var flera som inte tyckte att skattepengar skulle gå till sån statistik, säger Marcus Justesen som arbetar med geografisk analys på SCB.

Och Carina Johansson menar att resultatet av undersökningen inte var förvånande för ledamöterna i Stockholms namnberedning.

– Gatunamnen är över hundra år gamla och speglar sin tid. Att gatorna med mansnamn är längre än de med kvinnonamn är tydligt, till exempel på Östermalm där Lovisagatan, Ulrikagatan och Sibyllegatan är betydligt kortare än Birger Jarlsgatan, Engelbrektsgatan och Sturegatan, säger Carina Johansson.

I Stockholms olika stadsdelar finns det ofta en viss namnstruktur att ta hänsyn till, olika teman och kategorier gäller. På västra Kungsholmen är det berömda svenska författare på gatuskyltarna och i Hägersten är det kategorin ”teaterfolk” som fått namnge gatorna. Båda är områden som byggdes på trettiotalet och de som fick ge namn åt gatorna där då var i huvudsak män. Om det skulle byggas en ny gata i ett sådant område i dag försöker namnberedningen hitta ett kvinnonamn. Men det är när det byggs helt nya områden som den stora möjligheten öppnas för fler gator med kvinnonamn – som i Sköndal med kategorin ”svenska kvinnliga konstnärer” där både Karin Larsson, Siri Derkert och
Fanny Brate har fått egna gator och gränder uppkallade efter sig.

– Det finns också sen tidigare stadsdelar där gatorna fått kvinnonamn, som Enskededalen från tjugotalet och Fruängen från femtiotalet. Där valde man kategorin ”svenska kvinnor” och blandade kända kvinnor från olika yrkesgrupper. Nåt som säkert ansågs väldigt modernt då. Och det är i de två stadsdelarna som 40 av de 115 kvinnliga gatunamnen i Stockholms finns.

Hagastaden vid Nya Karolinska är ett nybyggt område som också fått den stora äran att prydas av gatuskyltar med kvinnonamn. Där är det kvinnliga föregångare inom utbildning, vetenskap, forskning, hälsa och sjukvård – som Astrid Cleve, Ninni Kronberg och Emmy Rappe. Det är dock inte Stockholms namnberedning som föreslagit namnen där utan en särskild grupp med representanter från både Solna och Stockholms kommun.

– Det blir sakta men säkert en ändring till en bättre fördelning av nya gatunamn i stan. Av gator som fått namn efter personer under 2000-talet är ett sjuttiotal döpta efter män och ett sextiotal efter kvinnor, säger Carina Johansson.

Läs hela artikeln i Situation Sthlm #242

Stöd Situation Sthlm

Ditt stöd bidrar till Situation Sthlms arbete med att nå hemlösa människor i ett första steg från gatan för att lotsa dem vidare på sin väg tillbaka till samhället.