Vid en första anblick utifrån är det inte mycket som ger vid handen att på första våningen, i den här aningen nedsuttna gamla industribyggnaden i Gröndal, döljer sig högkvarteret för Shrimptech Enterprises – själva hjärtat i rockbandet Viagra Boys numera i princip globala operation. De har hållit till i byggnaden här i ett drygt år. Det är rymligt och med flera rum, längst bort i en korridor ligger replokalen med fönster utmed två väggar som släpper in bra med ljus, innanför det ett mindre kontrollrum där de kan lyssna på sådant de spelar in här – det finns vissa grejer på kommande skivan viagr aboys som är inspelat här.

”Vi jobbar väldigt kollektivt, demokratiskt och kommunistiskt.”

Kaffemaskin och pentrydel. Hatthylla. Mot kortväggen en soffa med ryggen mot rummet, en fåtölj och ett avlångt bord. Stereobänk. Krukväxt. Det hänger en Captain Beefheart-affisch inne på toaletten som hängt med sedan förra replokalen. Precis innanför ytterdörren ett långt bord med åtta stolar. På bordet en megafon i röd och vit plast. Intill den ett vitt pappersark med en svart tuschpenna liggande ovanpå. Centralt i det påbörjade men inte färdigtecknade motivet på det vita arket är konturerna av en fabrik märkt med ordet Shrimptech, runt den slingrar sig en sammansatt mosaik av tecknade detaljer, symboler och ting. I brist på en mer originell referens, tänk Keith Haring. Sångaren och textförfattaren Sebastian Murphy ska teckna ett antal sådana inför den kommande turnén. De ska sedan tryckas på grilltyget till bandets förstärkare, ”för att de ska bli lite roligare att titta på”.

– Vi tänker mycket på sånt, hur liveuppträdandet ska va och se ut.

Men just nu sitter han i fåtöljen i hörnet av rummet och försöker få ett tunt rosa gummiband han hittat att sitta kvar, när han försöker spänna det runt sin snusdosa. Och avverkar ännu en arbetsdag i högkvarteret.

– Det är bra att ha en central plats, det blir mer som ett jobb, fixade tider. Det blir lätt annars att man gör ingenting, är hemma och spelar dataspel och går ut och dricker bärs. Det är skönt att ha rutiner, då får man mer gjort och va mer hands on och ha mer kontroll på det man gör, i stället för att ge de uppgifterna till andra och så blir man missnöjd.

Hur kan en arbetsdag se ut här?

– Vi försöker komma hit och va produktiva i alla fall, ses här. Det är asbra, folk är här varje dag. Vi svarar på mail, eller gör ingenting. Vi kan få uppgifter från vårt management att vi ska göra det här och det här. Utvecklar merch. Ger jag intervjuer gör jag det här. Vissa bara jammar och spelar musik.

Den 25 april kommer bandets fjärde skiva viagr aboys och två veckor innan dess inleder de världsturnén på Coachella i Indio i Kalifornien, som 49 spelningar senare avslutas på Avicii Arena 26 november.

– Alla låtar har skrivits här. Sen har vi spelat in en del som är på skivan här också faktiskt. Vi kan spela in halvavancerat här, i alla fall så pass bra att det funkar att använda det. Vi kan låta här när vi vill, det är jätteskönt.

De började jobba med den här skivan 2022, samma sommar som den förra skivan ”Cave World” kom ut.

– Vi jobbar väldigt kollektivt, demokratiskt och kommunistiskt, kan man säga. Många har barn och så, men vi försöker anpassa så det funkar, ses från tio till två på dagarna. Och då vara fokuserade och utnyttja tiden väl.

– Då kan det va att vi ska jobba på de här låtarna, eller försöka fixa den här låten, eller lyssna på det här. Det kan va olika. Singellåten ”Man Made of Meat”, som också är första låt på kommande skivan, sparkar igång saker och ting på ett ganska typiskt Viagra Boys-manér – kranarna på fullt, rösten rakt i ansiktet som spottar associationsrika fraser och trummor och bas och elektronik som piskar det hela framåt.

Men det finns också några låtar på skivan som ganska markant tar avsteg från hur det brukar låta om Viagra Boys, bland annat den avslutande pianoballaden ”River King”, med Sebastian Murphys ömt mörka röst, ett trevande blås, försiktiga stråkar och avmätt restaurangsorl i slutet.

– Många verkar gilla den låten. Det är kul, den är ju verkligen annorlunda mot hur vi brukar låta. Men även låtar som ”Pyramid of Health” och ”Medicine for Horses” pekar lite ny riktning med ett nerdraget tempo och ett lite annat melodispråk.