Från omvärlden i staden

Förra året var den största invandrargruppen i Stockholm från Syrien. Men Zelga Aho flyttade hit redan 1997. Då var hon 13 år och det var hennes astma och goda släktingar som gjorde att hon tog det stora och svåra beslutet att flytta hit själv.

– Jag har haft astma sedan jag var liten och i staden Qamishli där vi bodde var det alltid dammigt. Under besöken hos mina släktingar i Stockholm försvann astman nästan helt. När jag var 13 år var jag här på besök och då sa min pappa att jag fick bestämma själv om jag ville stanna. Jag flyttade in hos min moster i Södertälje. Första året grät jag varje natt.

Hon fick gå i en förberedelseklass första tiden. Hennes kusiner som bodde här såg till att hon alltid hade rätta stuket på kläderna. Det var mjukbyxor från Champion och Adidas som gällde.

Vad betydde det att du hade landsmän och släktingar i din närhet?

– Det betydde mycket såklart. Jag visste att det alltid fanns några som kunde hjälpa mig tillrätta. I deras sällskap kunde jag också pusta ut när det blev mycket med allt runt omkring, säger Zelga Aho.

Nils Garcia är född i furstendömet Andorra och har både spanska, argentinska och svenska rötter. När han var ett halvår flyttade han och föräldrarna till Dalarna i Sverige. Och när Nils Garcia fyllde 20 flyttade han till Stockholm.

– Direkt efter födseln i Andorra var det nunnor som tog hand om mig och lindade in mig i parfymerade badlakan och hällde champagne över mig. Det är såklart inget jag minns själv, men har fått det berättat för mig att det var så det gick till, säger Nils Garcia.

Han har aldrig träffat någon annan andorran i Stockholm och när han berättar var han är född är det få som vet något om hans ursprungsland, än mindre var det ligger. Ibland kan han känna sig som en slags ambassadör för Andorra eftersom folk ofta vill veta mer om det lilla landet mellan Spanien och Frankrike.

– De blir förvånade över att det är ett så litet land med bara drygt 79 000 invånare och att det är ett av Europas äldsta länder. Livet här och där skiljer sig åt – i Andorra finns ingen arbetslöshet och de flesta jobbar inom bankväsende, försäkring eller handel.

När Nils Garcia ska hänga på stan beger han sig gärna till ställen där det finns andra sydeuropéer. Där trivs hans bäst. Som Boscherian i Mood-gallerian, i krokarna kring Hornstull eller Barcelona Tapas Bar i Kulturhuset där han och andra fotbollsintresserade kan se matcher tillsammans.

Zelga Aho var mycket på Bäckahästen när hon var yngre tillsammans med släktingar i samma ålder. Hon tyckte att det var bra vakter där och bra musik. Orientaliskt blandat med R’n’B, House och Rave. Dessutom var invandrarkillar alltid välkomna.

– I dag blir det mest Stureplan när jag ska gå ut. Jag gillar inte den snobbiga delen av det, däremot utbudet av barer, restauranger och klubbar. Och så brukar jag och mina väninnor åka in på helgerna och äta brunch på något hotell i stan.

Hade hon inte blivit sjukhusfysiker hade hon satsat på att bli dansare. Dans är hennes passion. På de assyriska festerna är det alltid hon som är först upp på dansgolvet och hon är också duktig på både salsa och samba. I sommar kommer hon definitivt att tillbringa en del tid på Gröna Lund.

– Då har de sommarsalsa på lördagarna, både kurser och social dans. Det är så roligt och som tjej får du alltid dansa mycket.

Hon jobbar i Eskilstuna, har en lägenhet i Strängnäs, men bor hos sina föräldrar i Södertälje alla helger och ledig tid. Målet är att skaffa en lägenhet i Stockholm igen och att det ska bli en tjänst ledigt på något av sjukhusen. Men hon är van att pendla.

– När jag pluggade och bodde i Södertälje hade jag en restid på 1,5 timme till stan och två timmar hem. Men vi var flera som skulle till universitetet eller KTH och åkte ofta samma tåg. Vi snackade eller sov. En gång delade IKEA ut gratiskuddar i rosa, blått, gult och vitt och jag minns hur förvånade alla på T-centralen såg ut när vi kom där nyvakna med våra kuddar under armen.

Trots att Andorra är ett land som ligger nära Sverige är det få som reser dit. Nils Garcia tror att det beror på att det inte finns någon flygplats. Den som ska besöka landet måste åka via Spanien eller Frankrike och sedan skumpa på en buss i fyra, fem timmar.

– Det är fin skidåkning och jag åker gärna dit på våren. Jag bor hos min släkt, något annat skulle vara konstigt. Men på en så liten plats som Andorra flyttar de flesta yngre människorna iväg för att plugga eller jobba på annat håll. Mina kusiner är spridda över halva världen i dag.

Även om Nils Garcia inte kan träffa sin släkt lika ofta som Zelga Aho håller han kontakt med dem via sociala medier där de uppdaterar varandra om vad som händer i livet. När de träffas har de ändå hur mycket som helst att prata om. Och när släkten kommer till Stockholm är det givet med ett besök i skärgården för att titta på alla öar. För den som kommer från ett land som till stora delar ligger i en dalgång är det exotiskt med en huvudstad som har en egen kust.

Finns det likheter mellan Andorra och Stockholm?

– Det växer blåbär och lingon där också.

Ett arv som Nils Garcia bär med sig från sitt ursprungsland är intresset för mat. Det andorranska köket är influerat av det katalanska och franska med charkuterier och ostar. Och eftersom vintrarna i Andorra är rejäla och långa är det också tradition med mustiga soppor och grytor.

Zelga Aho säger att alla assyrier tycker att just deras mamma är den bästa på att laga mat. Beträffande sin egen mamma säger hon att det är sant. Hon lagar dessutom så mycket mat att det alltid räcker till Zelgas lunchlådor hela veckan.

– Därför kan jag längta efter att bara få äta falukorv och potatismos. Och när min bästa kompis Linnea frågar vad hon ska bjuda mig på till middag önskar jag alltid ugnspannkaka.

Finns det någon likhet mellan din födelsestad Qamishli och Stockholm?

– Likheten är noll både vad det gäller kultur, samhälle och väder, säger Zelga Aho.

Djurgården är en av hennes favoritplatser i Stockholm. För den vackra bron och för kanalen skull. Lilla Essingen gillar hon också. Över huvud taget är det Stockholm som gäller för 31-åriga Zelga Aho. Hennes föräldrar är inställda på att det kan bli en svensk kille hon gifter med på sikt. Men hon vill ha ett litet bröllop med bara de närmaste, vilket i hennes fall betyder runt 200 gäster.

Hur ser framtiden ut för dig?

– Jag kommer att förmodligen att gifta mig med en kille med skarp hjärna och vi kommer definitivt att bo i Stockholm.

Nils Garcia som är 41 år har bott större delen av sitt vuxna liv i de centrala delarna av Stockholm och på Södermalm. Men sen några år har han små barn och har flyttat med familjen till Bromma där han uppskattar lugnet. Han hoppas att hans barn ska få ett öppet och internationellt sinne. Själv känner han sig som en världsmedborgare med bred förankring i det sydeuropeiska.

Kommer du att bo resten av ditt liv i Stockholm?

– Nej, min sista tid vill jag bo någonstans i södra Europa. Jag vill börja och sluta cirkeln där.