”Vi överklagar så långt det går”

För att kräva sin rätt, och se till att detta inte händer någon igen, har hon stämt staten. I juni kom Stockholms tingsrätts dom.

– De tvivlade inte på att jag farit illa, men tingsrätten tycker inte att staten har ansvar när fosterfamiljer förgriper sig på barn, säger Sofia Rapp Johansson. Jag visste att det skulle bli en nekande dom i tingsrätten eftersom det är ett sånt stort och komplicerat fall, men det gör ändå ont.

Nu har hennes advokat Jens-Victor Palm lämnat in en överklagan till Svea hovrätt.

– Vi får nog ett beslut om prövningstillstånd i mitten av september. Vi vill pröva om det strider mot Europakonventionen, säger Jens-Victor Palm.

Du tänker överklaga så långt som det går?

– Ja. Det här kan hamna i Europadomstolen, säger han.

Rättsprocessen har varit krävande för Sofia Rapp Johansson. Hon har varit tvungen att svara på hur våldtäkter och annan kränkning gått till, hur ofta och hur länge? Hur visste hon att hon blivit våldtagen? På sin hemsida, där det går att följa hennes fall, berättar hon:

”Hur smärtsamma de här minnena än är och hur mycket jag kämpat i mitt liv för att förtränga dom så var det ändå viktigt för mej att berätta. Lyssna på mej, ville jag skrika till de sovande nämndemännen. Lyssna på mej och förstå att vanvården fortsätter idag. Barn våldtas, misshandlas och psykas ut under statens goda omdöme. Men domarna sov, tittade på klockan och struntade fullständig i min berättelse. Jag upplevde deras nonchalans som ett övergrepp till.”

Sofia Rapp Johansson var sju år när hon placerades på ett jourhem. Sedan blev hon omplacerad i många fosterhem. Hon har utsatts för våldtäkter och annan vanvård och hon vittnar om en socialtjänst som inte ingrep. Hon vill få svar på frågan: när hon blev omhändertagen och skulle skyddas av samhället, då hennes föräldrar inte klarade det, vem har då ansvaret När det gäller barn som vanvårdats innan år 1980 är det statens ansvar – de personerna har fått en offentlig ursäkt och har haft möjlighet att söka ersättning från staten. Men Sofia Rapp Johansson föddes år 1980.

”Jag upplevde deras nonchalans som ett övergrepp till.”

– Det är en konstig gräns man dragit vid 1980. Och tittar man på hur det är rent lagstiftningstekniskt, så ska lag vara lika för alla, säger Jens-Victor Palm.

Sofia Rapp Johansson hoppas på att så småningom få upprättelse och att det leder till att andra också kan få det i en domstol. Men för närvarande är det hon som ”förpliktas att ersätta staten för dess rättegångskostnader med sjuttiofemtusen kronor”. För att ha råd med de rättsliga processerna mot staten har hon och hennes syster startat en insamling.

– Vi kommer att fortsätta ända till Europadomstolen om vi måste. Det är viktigt, det skulle bli ett ramaskri i Sverige om vi äntligen får upprättelse, säger Sofia Rapp Johansson, vars fall kan bli prejudicerande.

Vad skulle det innebära om ni får rätt?

– Det beror på vad anledningen är, säger Jens-Victor Palm. Om anledningen är att det är diskriminerande att inte omfattas av ersättningslagen, då kan ju alla som inte omfattas faktiskt få sina fall prövade. Om man kommer fram till att staten hade ett ansvar att se till att det här inte hände, då är det egentligen samma sak där – de som kan visa att de har varit utsatta får chans till ett skadestånd. Det kommer bli väldigt stort för den här intressegruppen.