Klasskamp och sex

I Ofri – en passion från 70-talet skriver Gunilla Boëthius, journalist och dramatiker, fram en passionshistoria som utspelar sig i fackförbundsmiljö. Någonting som, på pappret, inte låter särskilt sensuellt. Men som utvecklas till ett tätt kärleksdrama, där klasskamp och sexualitet blandas – om vartannat.

I centrum för berättelsen står Anna, som efter uppväxten i Saltsjöbaden, har alla möjligheter i världen men som väljer att utbilda sig till journalist. Efter att ha hört Olof Palme tala under kårhusockupationen i Stockholm 1968, blir hon sosse – och tar anställning som chefredaktör för fackförbundstidningen Stenarbetaren.

Han väcker någonting hos henne, en undertryckt åtrå.

I sitt arbete med att bevaka arbetarrörelsen möter hon Bengt. En bullrig, excentrisk man som säger ifrån när andra rättar sig i ledet. En hopplös kvinnokarl, förbundets egen vilde och en riktig Hugo Rask-typ. Men som, med sina sex år i folkskola känner en aversion inför Annas bildning och klassbakgrund. Arbetarrörelsen är någonting man föds in i, menar han. Anna pendlar mellan att finna den opryda lantisens inviter vämjeliga och att fantisera om honom. Han väcker någonting hos henne, en undertryckt åtrå. En katt och råtta-lek, med ständigt blossande konflikter baserade på klass, inleds.

Ofri – en passion från 70-talet är en historia kvinnlig frigörelse – med kongresser, kontorslandskap och konferensrum som fond. Den passar fint i bokhyllan mellan Kristina Sandbergs böcker om Maj – och Lena Anderssons romaner om Ester. Och så är den otroligt underhållande.