”Klaustrofobisk, blodig och rörande”

I skräckromanen Färjan tas läsarna med på en fasansfull tur över havet. Frågan är om författaren inte riskerar att bli portad av rederierna.

– Haha! Jag skulle se det som ett gott betyg i så fall, säger Mats Strandberg, 38.

Vad måste en bra skräckroman innehålla ? 

– Först och främst måste det finnas engagerande och trovärdiga karaktärer. Det gäller alla genrer, men just i skräck blir huvudpersonerna alltför ofta bara ”kanonmat”. Och sedan tycker jag att skräck ska vara spännande, inte bara äckel-päcklig. Och en skräckhistoria ska ha ett bra slut. Inte nödvändigtvis ett lyckligt slut, men det ska ge någon form av katarsis för läsaren.

Det går en svensk skräckförfattare (typ Jon-Ajvide Lindqvist) på tusen svenska deckarförfattare. Vad tror du att det beror på? 

– Bra fråga. Jag har också undrat över det där. Skräck har ju varit en rätt illa ansedd genre i Sverige. Jag menar, alla kritiker hatade Stephen King på åttiotalet, och biblioteken tog inte ens in hans böcker. Nu hyllas han istället på kultursidorna, och vi är många författare som växt upp med honom. Jag tror att det kommer hända mycket på skräckfronten framöver. Skräck är en genre som inte bara bäddar för bra och spännande historier, den passar också utmärkt att blanda med det där socialrealistiska som vi svenskar sägs vara så bra på.

Du skrev Engelsfors-trilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Vad är lättare och svårare med att skriva själv?

– Jag vet faktiskt inte om något är lättare, haha. Åtminstone inte när man har ett så bra samarbete som jag och Sara. Men det är förstås skönt att få bestämma allt själv. Det som är svårast är att det tar längre tid att komma på idéer, och att det tar mycket längre tid att avgöra om idéerna är bra eller inte.

Cirkeln från Engelsfors-trilogin blev nyligen filmatiserad. Hur bra skulle Färjan göra sig som film?

– Jag skulle ÄLSKA att se den som film. Jag tänkte mycket på de första Alien-filmerna när jag skrev Färjan. Inte för att jag har några utomjordingar ombord, men hela grejen med att vara fast på en farkost som seglar fram genom ett ogästvänligt evighetsmörker, liksom. Jag tror den skulle bli klaustrofobisk, blodig och rörande.

Färjan gick som sommarföljetong i Svenska Dagbladet. Vad har du fått för reaktioner?

– Riktigt positiva, både från skräckfantaster och människor som är ovana vid genren. Allra roligast var en äldre dam som berättade att alla hennes väninnor läste varje morgon, satte kaffet i halsen, förfasade sig… och ändå inte kunde sluta läsa.