Blodsystrar

Med över 350 000 följare på Youtube vet Clara Henry att allt hon lägger ut där får ett stort genomslag. Men störst blir det när hon tar upp mens – både positivt och negativt. Därför har hon skrivit boken Ja jag har mens, hurså? och önskar ett bättre mensperspektiv.

Clara Henry tittar sig runt bland caféborden.

– 85 000 livmoderbärare i Stockholm blöder just nu. Det är ungefär 17,3 procent, avrunda det till 20 procent och det är var femte. Vi är fem livmoderbärare här just nu – vem av oss blöder?

Hon har nördat ner sig ordentligt i ämnet mens. Hon har googlat, frågat och plockat fram sina egna jobbiga, roliga och pinsamma erfarenheter. Nu ger hon ut boken ”Ja jag har mens, hurså?” Den korta förklaringen till varför hon skrivit den är att vi pratar för lite om mens. En längre förklaring låter det ungefär såhär:

– Vi tycker fortfarande att det är något skämmigt och äckligt. Det är så jävla störigt. Och det är så jobbigt att sitta i skolan eller på en arbetsplats och känna när den första blodsdroppen landar i trosan, dra efter andan och försöker dra tillbaka droppen in igen. Man vill ”undo”, ”ctrl z”, säger hon och fortsätter:

– Och så inser du att du inte har någon binda med dig. Kniper och försöker samtidigt gå till toan med någon sorts avslappnad gång, lägger papper i trosan och går sen iväg till ICA med det mellan benen. Man kan ju inte prata om det.

 ”Har du mens eller?” Det är ett tydligt sätt att förminska kvinnor.

Men det gör alltså Clara Henry. För några år sedan skrev hon sitt första mens-inlägg på twitter. Efter att hon nämnt mens tre gånger fick hon smeknamnet Mens-Clara. Sedan dess har hon då och då tagit upp det i sin videoblogg på YouTube. Det är de inläggen som har fått flest reaktioner.

– Det är väldigt provocerande för många, men det engagerar så många fler. Jag började få mejl från tioåringar som skrev: ”jag har fått mens är jag onormal?” Och 16-åringar som skrev: ”jag har inte fått mens, vad är det för fel på mig?” Jag tycker det säger en del när unga plötsligt vänder sig till mig istället för en skolsköterska eller en förälder.

Clara Henry minns hur hon på mellanstadiet fick gå iväg en stund med läraren tillsammans med de andra tjejerna, för att få förklarat för sig att de skulle få mens i framtiden och vad en binda är.

– Killarna pillade på en kondom på sitt håll och tjejerna pillade på en binda. Det är som att tjejer inte behöver veta vad en kondom är och killar inte vad en binda är. Det är lite trångsynt och naivt. Vad jag förstått det så är det lika lite snack om det i skolan i dag och att man delas upp i killar och tjejer.

Dessutom minns hon inte att de fick information om hur ont det kan göra och att det är ett projekt för hela kroppen.

– När vi väl fick lära oss att hormonerna går bananas en vecka varje månad, då lär man sig inte att det är veckan innan mens, utan under mensveckan. Hela menscykeln är ju en hormonell cocktail egentligen. Det har vi dålig koll på.

Hur skulle du vilja att skolan lärde ut om mens?

– Jag har skrivit i boken att jag vill ha ett ämne som heter Menskunskap, det var lite ironiskt. Men vi lär oss om så himla mycket i skolan och mens är en stor del av livet. Jag hade velat ha ett lite bättre mensperspektiv.

Hon önskar också att det inte bara var de vetenskapliga biologiska bitarna som togs upp. Varför inte prata om det till exempel på historian?

– Om vi pratar om stenåldern, så får vi kanske se exempel på vad man åt med. Men jag är mer nyfiken på hur folk hade mens förr i tiden. Vad trodde de att det var? Var det ett problem?

I boken utgår hon från sig själv och sina erfarenheter, men det blir också en lektion i historia och biologi, fast befriat från läroböckernas stela språk. Hon skriver med humor och på ett sätt som ska tilltala unga.

Hon är också upprörd över att det inte forskas tillräckligt. Ta endometrios till exempel. Det finns inte någon bra behandling mot endometrios. Vem kan förklara vad endometrios beror på? Eller vet folk ens vet vad det är och att det kan kännas som extrem mensvärk och orsaka kraftiga blödningar?

– Fråga däremot folk om de vet vad prostatcancer är och alla vet, det är ju Sveriges vanligaste cancerform. Men lika många får endometrios, säger hon.

Clara Henry anser även att det finns en utbredd menssexism, särskilt bland unga.

– Jag tror att många livmoderbärare har upplevt att när de haft en åsikt, argumenterat och blivit lite uppeldade, har fått höra: ”har du mens eller?” Det är ett tydligt sätt att förminska kvinnor.

Därför tar hon i boken upp hur menssexism kan bemötas.

– Det känns som en jättestor grej att släppa en bok, men jag försöker intala mig själv att det inte är blodigt allvar, säger hon och skrattar till. Det där var väldigt oplanerat faktiskt, det är inte blodigt allvarligt. Jag skrev bara en bok för att jag tyckte det behövdes.