Boenden för hemlösa stängs

– Det känns som att det bara läggs ner och läggs ner. Vart ska människor ta vägen? undrar Leif Tammelent som har bott på Värtahemmet sedan ett år tillbaka.

Stödboendet har drivits av Frälsningsarmén i nästan ett halvt sekel.

– Det känns sorgligt, här har bedrivits socialt arbete sedan urminnes tider. Det började 1967 som ett hem för frigivna fångar, säger boendets föreståndare Matz Mjörnheim.

Han har skickat brev till enhetschefer inom socialtjänsten om att det är dags att se över bra alternativ för hemmets gäster.

– Många av gästerna är oroliga och ledsna. Det finns de som har bott här i fem-sex år, det här har blivit deras trygghet. Det kan bli tufft för personer som har svårt för förändring. Sen finns det dem som ser det mer som en milstolpe på väg någon annanstans, de är så vana att flytta runt, säger han.

”Vart ska människor ta vägen?”

Leif Tammelent hoppas att socialtjänsten ska erbjuda honom en tränings- eller försökslägenhet.

– För mig har det gått bra här. Först bodde jag på en avdelning som var lite mer frisläppt, men fick snart komma till en med mer lugn och ro. Kanske kan jag få en prövolägenhet nu. Jag har provat lägenhet förr, men då kom jag direkt från ett tält i skogen och så fort det kom ett brev från myndigheter packat jag cykeln och drog ut i skogen igen. Nu är jag mer redo.

Att Värtahemmet ska stängas beror främst på fastighetens skick. Enligt Matz Mjörnheim skulle det behövas en investering på 60-70 miljoner kronor. Om en sådan omfattande renovering skulle kunna ske är oklart i nuläget.

– Vi vet inte ett dugg om framtiden, men min förhoppning är att Frälsningsarmén fortsätter att jobba med den här gruppen, säger han.

Förutom fastighetens renoveringsbehov ska även boendets ekonomi ha påverkat beslutet – det har varit svårt att konkurrera med andra aktörer kring upphandlingspriser.

– Stockholms stad placerar inte tillräckligt många hos oss och vi har gått back i flera år, säger Matz Mjörnheim.

Han säger också att det finns nya krav från staden vid upphandlingar som Värtahemmet inte kan leva upp till, bland annat om personalens utbildningsnivå och att det enligt Matz Mjörnheim ska göras scheman för de boende.

– Vår verksamhet vänder sig till de mest utsatta, personer med drogberoende och psykiska sjukdomar. Det är svårt att göra scheman för dem, eftersom vi inte vet när de är hemma eller om de kommer att vara för påverkade för att delta i en aktivitet. Tanken är bra, men vi får inte ihop kravbilden i praktiken.

Tidigare i år lades Västerorts stödboende ner, som drevs av Skarpnäck Care AB. Det var under kraftiga regn förra hösten och sensommaren som fastighetens rostiga vattenledningar inte klarade av trycket. Det blev översvämning på två våningar.

– Det var som en bassäng i korridoren, berättade då en av de boende.

En del blev tvungna att flytta under hösten. I januari – efter att man hittat asbest i korridorer – evakuerades fastigheten. De flesta flyttades till boenden inom Skarpnäcksgården, fjorton personer fick tillfälligt bo i en tomställd fastighet i Blackeberg och några fann andra lösningar.

Att hitta lokaler för att starta upp boendet igen är svårt. Därför tittar fastighetsbolaget Micasa nu på alternativa lösningar i form av paviljonger, med plats för 30-35 personer i varje.

– Jag har ingen kristallkula framför mig, men om jag ska gissa så skulle de första paviljongerna kunna vara på plats under första halvåret 2016, säger Per Seigelstrand på Socialförvaltningen, Stockholms stad.

Är paviljonger en ny sorts boendelösning?

– Det är den enda lösningen, i ett kortare perspektiv. I det långa perspektivet skulle det behövas byggas något permanent, säger Per Seigelstrand.