En ny Fucking Åmål

Den 23 oktober långfilmsdebuterar Linda-Maria Birbeck med Det borde finnas regler, om Mia, Mirjam och Karl som står och knackar på dörren till en vuxnare värld.

Det sägs att djur och barn är något man ska undvika på film, men hur var det att regissera tonåringar?

– Att jobba med barn och unga utgör en viss utmaning så klart, men det finns något väldigt fint i att göra något för första gången, en slags öppenhet och ärlighet men även en viss sårbarhet. Det gäller ju även mig som förstagångsregissör, i förväg tänkte jag att jag hade full kontroll på läget men sen när man står där på plats så uppstår ofta situationer som är något helt annat än hur man först tänkt. Barn och unga har ju ett annat, oftare mer okonstlat och mer fritt sätt att tänka och agera än vuxna, de är mer i nuet. Och tar man vara på dessa ögonblick så får man som regissör en fantastisk present, något fint och äkta som man inte kunnat skapa på egen hand eller med mer erfarna skådespelare.

Om jag säger att filmen känns som en Fucking Åmål för 10-talet?

– Fucking Åmål är den film som jag har sett allra flest gånger och jag tycker att ännu finns det ingen ungdomsfilm som lever upp till den. Men en likhet mellan våra filmer är att det finns med vuxna, men det är inte deras historia vi berättar. Båda filmerna är berättade ur de ungas perspektiv och då kan de också ta till sig filmerna som deras egna.