Lady Margit, 94 år

Som ung jobbade hon på Rederiet Lloyd, som servitris för kaptenen och förste styrman och seglade i flera världsdelar. En gång i Dakar i Senegal gick hon i land med besättningen och kom till en restaurant, där i korridoren fanns nummer på dörrarna, uppenbarligen för sjömän där de gick in med flickorna. En man ur besättningen hade bett en liten tjej på 15 år att sluta med ”yrket”, gifta sig med honom och få ett bättre liv i Sverige. Men hon hade ruskat på huvudet och förklarat att hennes mamma hade nio barn och var beroende av att lilltjejen fixade pengar till mat för alla barn – det tyckte Lady Margit var så bedrövligt.

Sedermera arbetade hon på Ronneby Brunn och gifte sig med hovmästaren. Dotter och dotterdotter bor nära och hälsar på emellanåt, hjälper henne med ekonomin. Glad och pigg ”struttar” hon omkring med sin rullator, i full fräs och tvärnit, stannar och tar en ”rök” då och då. Där hänger man inte me` med rullstolen som jag sitter i.

Hon berättar många saker om sitt liv med årtal, platser o.s.v. Men ser och hör sämre nu. Vi slutade den för mig mycket trevliga kvällen med kaffe och tiramisu och lite sydamerikansk musik, Los Paraguayos.

En annan kväll frågade jag i Lady Margits ombonade hem om tavlorna. Fastnade för: ”Milan” och ”Vattenfallet” (Vistafallet i Jämtland). Hon berättar då: att vid 23 års ålder blev hon bekant med en målare, som hon fick färg och penslar av och började måla, helt själv. Hon sålde några för 50 kr. I samband med detta berättar hon vidare om händelser i sitt liv. Ytterligare en fascinerande kväll. Går hem med fin inre känsla av hennes rika och omväxlande liv. Och med Lady Margits ord: ”Jag var så mager och klen, så de trodde jag skulle dö! Men jag lurade dom jag! Ska fylla 95 år 26 januari 2016.”