Fotbollsproffs

Hans pappa var en av Kvarnvikens tränare, så självklart skulle han vara med i laget. Dessutom hade han talang.

–  Jag var en slitstark mittfältare som aldrig gav sig, var väldigt energisk, berättar han.

De spelade i S:t Eriks-Cupen, Stockholms FF:s stora ungdomsturnering sedan 1958. Det gick ganska bra för laget, som hade döpts efter viken som låg vid Kanaanbadet i Blackeberg. Där brukade de bada. På vintern delade barnen upp sig i lag och spelade hockey på isarna. Det var ”krig” gård mot gård.

Fotbollen fanns med under hela uppväxten och drömmen var att bli fotbollsproffs.

– Det betydde väldigt mycket för mig att spela fotboll. Jag skulle påstå att det var en av de bärande bitarna i min uppväxt.

I övrigt fanns det en hel del problem, både i skolan och hemma. I skolan han brukade han försvara dem som var utsatta, vilket vissa inte gillade, han säger att han fick mycket skit för det. I hemmet drack pappan i perioder, mamman mådde inte alltid bra och hans storasyster hade hamnat i problem.

När Erik Johansson började fyran fick han en ny lärare som han fick förtroende för.

– Jag hade ganska låga betyg, förutom i gympa där jag hade femma. Egentligen hade jag ganska bra läshuvud, men jag höll på med massa andra grejer än att studera, säger han.

När han snart skulle fylla tolv år fick han veta att han kunde få gå över till Brommapojkarnas fotbollslag.

– Oj, det var en dröm som gick i uppfyllelse! Då sa min lärare att jag måste visa framfötterna nu och det motiverade mig till att studera också. Jag började intressera mig mer för skolan, särskilt för historia och matematik, och jag höjde mina betyg.

Han kände att mycket gick åt rätt håll, men så hände något – hans lärare hamnade i allvarliga konflikter. Det ledde till stora förändringar för Erik Johansson som han än idag har svårt att förstå. Han fick byta till i en obs-klass i en annan skola. Dessutom hade det blivit en jobbigare situation på hemmaplan.

– Det gick inte att studera i den nya klassen, det var stimmigt och stojigt. Jag gick dit och bara mådde dåligt. Jag hade ju precis börjat studera mer, vilket jag också visste att min mor och far ville att jag skulle göra. De hade sagt: nu hänger det på dig. Men det gick inte alls bra. Till slut fick jag spel.

Han berättar om en dag när det var kaos i klassrummet och att han började klottra på sin bänk i någons slags protest. Läraren sprang och hämtade studierektorn. Erik sprang ut ur klassrummet med studierektorn efter sig.

– Han försöker få tag i mig och jag slet mig loss i dörren, då fastnar han i ett värmeelement och bröt armen. Och då bröt helvetet ut, jag blev avstängd, från allt. Jag kände mig orättvis behandlad. Det var en olyckshändelse. Självklart hade jag en del i det, men jag gjorde inget brottsligt.

Det ledde till att det inte längre var aktuellt att börja spela för Brommapojkarna.

– När jag såg den drömmen gå upp i rök och visste att den här chansen kommer inte igen, då kände jag mig inte glad på samhället. Jag blev ganska bränd, säger han.