Gud-aktig

Frigörelsen började i London. Från församlingen, Gud och det som Marika Carlsson hade varit övertygad om i 20 år.

– Jag var uppvuxen i en frikyrklig värld där det fanns så mycket man inte fick göra, så mycket var tabu. När jag sen bodde ett år i London kände jag mig så fri. Jag kunde göra vad jag ville, kunde dricka en öl och där hände det som jag sen förnekade.

Hon blev förälskad i en tjej.

– Och det är absolut jätteförbjudet!

Hur tacklade du det?

– Jag tacklade inte det egentligen. Jag levde låtsades som att det aldrig hade hänt. Det var så oskyldigt mellan oss två, men för mig var det stort och ändå pratade jag inte om det. När jag kom hem berättade jag om killar jag träffat och saker jag upplevt, men inte om det. Det var så mycket skam.

Men hennes tro började vackla.

– Det hade varit en övertygelse lika stark som att du tror på att det här är ett bord, säger Marika Carlsson och klappar på cafébordet. Men så börjar du tänka att det inte är ett bord, eller kanske är det ett bord eller nej det är det inte, det är bara alla andra som du har umgåtts med som sa att det var ett bord. För mig blev det ett kaos inuti och en lång process.

Nu har det gått 15 år sen hon senast var aktiv i Pingstkyrkan och när hon som 40-åring blev kär i en kvinna igen var det inget hon försökte förneka. Och när pingstpastorer för något år sen gick ut med en skrivelse om att de inte viger homosexuella, då bestämde hon sig för att göra föreställningen Jag är Gud.

• De skrev under på att det är fel och syndigt. Vi kommer att hamna i helvetet. Det är ett förtryck som bara fortgår i vårt samhälle med en axelryckning, lite som att ”skit i dem, de är bara dumma”. Men det påverkar ju mig, människor tycker det här om mig. Och jag har varit precis likadan själv.