Fallenhet

Kåre, Marie Louise, Monica, Elis och Ida. Alla har de en huvudroll i Anna Platts debutroman ”Vi faller”.

– Det känns jättetomt nu när jag har satt punkt. Dels för att jag inte kan hålla på och pilla med texten längre och det är nog sunt, jag kan inte ändra fler kommatecken, men också för att jag känner att jag levt med de här fem personerna i boken. Det är spännande nu när jag inte vet vart de ska ta vägen, men jag saknar dem lite.

Samtidigt finns det finns väldigt mycket av Anna själv i ”Vi faller”. Ida tackar flygplanet JAS 39 Gripen för sin existens. Om inte hennes pappa, precis som Annas, kommit till Linköping för att jobba med planets styrsystem så hade han aldrig träffat hennes mamma på Stora hotellet och de hade aldrig dansat tryckare till Rod Stewart, och Ida hade aldrig blivit till.

– Idas del i boken var den första jag skrev, började skriva den för kanske sju år sedan, men det var först för två år sedan som jag tog det på allvar. Men det är som att det har gått både långsamt och fort att skriva boken, eftersom jag hållit på med den vid sidan av så mycket annat under en lång period. Det var innan jag riktigt vågade tro på det. Men jag har svårt att se att jag skulle kunna debutera med någon annan bok, den ligger så nära mig själv.