Råttorna intar stan

För några hundra år sedan, troligen på 1700-talet, klev de allra första brunråttorna i land på Stockholms mark. De hade stigit ombord på ett skepp någonstans i Europa som sedan anlade vid Skeppsbron i Gamla stan.

– Brunråttorna är väldigt framgångsrika djur. De gräver hål och gångar och förökar sig snabbt. – De är sociala varelser med många olika läten och de kan varna varandra för faror. De är smarta, säger Gudrun Wessnert på Medeltidsmuseet.

Svartråttorna, som på den tiden fanns i Stockholm, hade därför inte en chans. Brunråttan konkurrerade ut dem och tog över. När Stockholm växte och människorna bredde ut sig gjorde brunråttorna samma sak. De har alltid följt människan i spåren. Och ju mer vi människor skräpar ner och lämnar matrester efter oss, desto mer har råttorna att äta. Och ju mer vi skyndar på klimatförändringar desto bättre trivs råttorna. De har dessutom då och då lyckats undvika våra råttgifter. I höstas ledde det till en ”råttinvasion”. Stockholms stad visste inte hur de skulle få stopp på råttorna och tidningarna skrev: ”Råttorna härjar i Stockholm”, ”Råttorna kryllar på gatorna –
värst är det på Östermalm”. Men mer om det senare, först tillbaka till medeltiden. Ursprungligen kommer brunråttan från norra Kina och Mongoliet, men på medeltiden började råttorna lifta med handelsskepp över världshaven, spred sig åt olika håll. En av sjövägarna gick till Europa. Det går att via dagens råttors gener se var de kommer ifrån. Allt som krävs är en bit öra eller svans för att ta reda på arvsmassan. Så har gjorts med massvis med råttor över hela världen, sen har de jämförts i en ny internationell studie. Fram trädde en genkarta som visar råttornas erövring av världen.

– Brunråttan hänger alltid med människan. Därför är det intressant att lära sig hur den spred sig, det är en pusselbit i hur människan har rest, säger Tanja Strand, forskare vid Zoonosis Science Center på Uppsala universitet, som studerar råttor och smittor och är medförfattare till studien.

Efter att råttan hade etablerat sig i Europa följde den med människan till Afrika och Amerika. Vi delar samma kolonialhistoria. När en råttpopulation har tagit över en stad är de inte är särskilt förtjusta i nya råttbesökare.

– De åker med skepp, i containrar och kanske till och med flygplan mellan olika världsdelar och orter, men det är väldigt sällan råttor välkomnas in i redan existerande populationer. Det betyder att till exempel New York sällan får in nya råttor utifrån. New York-råttorna vill inte ha nya kompisar, de konkurrerar ut dem som kommer. Det blir inget nytt blod, det blir ingen parning. Råttorna har ett väldigt revirtänk. Det betyder också att det väldigt sällan kommer nya exotiska smittor till New York, trots att råttor historiskt sett har rört sig mycket, säger Tanja Strand.