Människan i mobilen
Ibland funderar jag på vilken människa jag skulle vara för den som rycker min väska. Om den personen skulle kunna komma in i mobilen och ta sig tid att lära känna den bestulna. I varje mobil bor en människa.
Förhållandet till mobilen är intensivt. Den sitter i våra knän när vi åker tunnelbana, pratar och sjunger i våra öron när vi promenerar, den dela bord med oss när vi är på restaurang. Den nattar oss på kvällen, väcker oss på morgonen och är vår mest trogna följeslagare genom dagen. Men den är värre än den mest kontrollerande pojkvän. Mobilen håller koll på var vi har vandrat och vilka vi pratat med. Den är sällan på mer än en armlängds avstånd. Min mobil kan kalla på mig via ett armband. Ringer den vibrerar handleden till. Via den registreras mina steg, min sömn och hur mitt hjärta slår. Igår: 12 266 steg, 29 trappor, maxpuls 122, 7 timmar och 50 minuters sömn, varav 38 minuter var rastlösa.
I mobilen finns sms-konversationer med vänner som inte är skrivna för andras ögon. Det finns också sms som aldrig borde ha skickats och felskrivningar till pappa: ”jag hade kuk i går”. Genom mobilen är vi tillgängliga för omvärlden, men otillgängliga för omgivningen. Alltid tillgängligt otillgängliga.
I mina ”Anteckningar” finns koder till husportar och namnet på gator som jag ska åka till i Stockholm, i Helsingborg, i Lissabon, i Delhi. Här finns en text som skrevs till en ung mans begravning. Här finns telefonnummer som saknar namn. Här finns namn som saknar telefonnummer. Och många listor. Matlistor. Musiklistor. Vinlistor. Packlistor. Att-göra-listor. Där finns också länkar till sådant jag vill läsa vid ett senare tillfälle, men som jag aldrig läser. Skärmdumpar på sådant jag vill komma ihåg, men som jag aldrig kommer ihåg att titta på. Också anteckningar från någon bok jag har läst, som boken När jag dog: ”Två tredjedelar av alla som dör av skottskador i USA har skjutit sig själva. Skjutvapen är livsfarliga för alla som äger dem. I skjutglada områden som Arizona är självmorden långt fler än i det obeväpnade Massachusetts. Vi är farligast för oss själva.”
Kamerarullen har bilder på barn, Akropolis, blomhav vid Sergels torg och kärlek på Åhlensväggen. Även skärmdumpar med recept, snygga jeans, drömresemål och drömtydning. ”Drömmar om att tappa tänderna kan symbolisera maktlöshet och osäkerhet. Du känner dig oförmögen att handskas med situationen och att stå upp för dig själv, att bita ifrån.”
I mobilen finns en länk till ett videoklipp där en cyklande kvinna blir ”catcalled” av några män i en passerande bil. Hon cyklar i kapp dem några kvarter bort och sliter ilsket loss backspegeln från bilen. Hon biter ifrån.
Vem är människan som väskryckaren hittar? Någon som gillar dadlar, köper aloe vera av Kurt Olsson, intresserar sig för dödsstatistik och tappar tänderna under natten som är 7 timmar och 50 minuter lång? Det kan vara bra att lämna mobilen i fred ibland, se sig omkring i stället för in i skärmen. Göra slut och flytta ut. Större avtryck än så här vill man ju göra i livet.
