På sin vakt

Om Kolbjörn Guwallius förra bok Grip till varje pris – Falkarna, CSG och de rättsvidriga väktarmetoderna 1996–2014 skrev Situation Sthlms recensent: ”Storartad journalistik, boken avslöjar ett vådligt snedsteg i vårt rättssamhälles dunkel”. Nu är Kolbjörn Guwallius aktuell med en ny reportagebok, därtill den första boken om de svenska ordningsvakterna. De som blir allt fler i det offentliga rummet i kölvattnet av den rådande polisbristen och som har befogenheter
som delvis påminner om polisens – trots att de, till skillnad från poliser som utbildas i två och ett halvt år, bara får en tio dagar lång, därtill egenfinansierad, utbildning. Det är en av Sveriges kortaste yrkesutbildningar, men samtidigt ett krävande och riskfyllt arbete. ”Hur mycket kan man lära sig på 80 timmar?” undrade Kolbjörn Guwallius uppriktigt och bestämde sig för att söka till Polismyndighetens ordningsvaktsutbildning för att få svar. Det blev startskottet för ett och ett halvt års grävande i lagtexter och andra dokument, liksom intervjuer med yrkesverksamma ordningsvakter och chefer.

I den kommande boken Ordningsvakter – nödlösningen som blev permanent redogör Kolbjörn Guwallius sakligt och prövande för sitt wallraffande under kursen, liksom för de svårigheter som en nyutexaminerad ordningsvakt möter i sitt arbete, samt för de strukturella problem som finns i branschen.

– Jag har alltid intresserat mig för rättssäkerhet, konstaterar han på telefon från sitt hem i Malmö. Någon undersökande bok i ämnet hade inte skrivits, trots att utvecklingen mot att ordningsvakter täcker upp för brist på polisiär närvaro pågått länge. Samtidigt är Sverige ett av få länder i världen som använder sig av ordningsvakter för att upprätthålla tryggheten i det offentliga rummet. – Min förhoppning är att den här boken ska bidra till en saklig och initierad diskussion kring ordningsvaktens roll och befogenheter. Den känns mer aktuell nu än när jag började skriva den, inte minst på grund av den eskalerande polisbristen och de politiska förslagen på att anställa fler ordningsvakter i bland annat kommunal regi.
– Visst, politikerna vill visa handlingskraft – men i praktiken är det fler poliser som behövs och kanske en ny yrkeskategori i stället för ordningsvakterna – med längre utbildning. Med den utbildning som finns att tillgå i dag är ordningsvakterna för dåligt rustade för att täcka upp för polisbristen.

I sin bok drar Kolbjörn Guwallius flera slutsatser. Främst är ordningsvaktsutbildningen för kort, den ”saknar såväl praktik som tid för eftertanke”. Omedelbart efter avslutad utbildning är de förordnade att börja arbeta i svåra miljöer som nattklubbar, kollektivtrafik och stadskärnor. En terminslång utbildning, liknande kriminalvårdarens, vore att föredra.

– Jag tror att ett enklare ordningshållningsyrke med något längre utbildning inom den vanliga polisen ofta vore en bättre lösning. Många erfarna ordningsvakter skulle kanske kunna gå in i ett sånt yrke om de fick en kortare påbyggnadskurs. Men i många fall, till exempel på krogen, hade nog väktare varit gott nog i stället för ordningsvakter – om väktarutbildningen utökats något. Lite mer som i andra länder.

Vidare konstaterar han att det är tuffare att vara ordningsvakt i dag än någonsin tidigare.

– Förr arbetade ordningsvakten ofta på en specifik plats, exempelvis en viss krog, där ett antal förutsägbara situationer kunde uppstå. Men allt eftersom polisbristen förvärrats har man dragit i lagen om ordningsvakter som ett gummiband.
– I dag jobbar ordningsvakter i mer mångfacetterade offentliga rum – där i princip allt som händer i samhället i övrigt kan inträffa. Ordningsvakter ställs inför en mängd svåra situationer som de inte är förberedda på.

Samtidigt är Kolbjörn Guwallius noga med att poängtera att fördomar om ordningsvakter som våldsamma och maktfullkomliga inte är helt rättvis, utan att det främst handlar om undantag.

– Om man tittar på vilken position i samhället som helst så finns de människor som utnyttjar sin makt och gör fel. Men eftersom ordningsvakter också har rätt att använda våld under vissa omständigheter, så är det viktigt att det inte sker. Det är ju värre med en maktfullkomlig ordningsvakt eller polis, än en maktfullkomlig person i kundtjänst som vägrar att ta emot reklamationer.