Min plats

Personalen är skitbra på Bolaget. De brukar komma ut med kaffe och jag har fått handskar av dem. Här vid Matpressen sitter en tiggare, en väldigt trevlig kille, som jag kommer bra överens med. Så det här är ett bra ställe. För ett tag sen kom en gammal fotbollsspelare fram. Jag hade inte sett honom sen 2009, då jag tränade honom i Enskede IK. Mellan 1987 och 2011 var jag fotbollstränare i olika föreningar, ett tag som huvudtränare i division tre. Själv lirade jag tills korsbandet slets av 1991. Jag hade spelat sen jag var barn, hela familjen var fotbollsintresserad. Nu för tiden går jag på matcher tack vare biljetter som Hammarby ger till Situation Sthlm.

Förutom att sälja tidningen är jag med i Blixtjobb. Där matchar Stadsmissionen folk till olika uppdrag. Jag får göra allt möjligt: flyttningar, dödsbon, städning och måleri. Jag önskar att jag kunde bli av med problemen i benen så att jag kunde jobba mer. Jag har lymfödem. Det är nåt man får leva med. Jag måste ta en massa mediciner och ibland tömmer läkarna benen på vätska. Det är inte optimalt att sitta på bussar hela nätterna, men de senaste två åren är det
där jag har sovit, om jag inte haft pengar till vandrarhem eller sovit över hos kompisar. Soc har bokat plats på Hammarbybacken (akutboende för män), men där är riktigt äckligt och otrevligt så jag sover hellre på bussar är på det stället.

Det finns ett tjugotal gubbar som samlas på Centralen sent om kvällarna. De har stenkoll på bussarna och vet vilka man kan åka för att slippa stå ute och vänta på nästa. Jag brukar ta sista pendeln till Södertälje, sen bussen till Stockholm och därefter bussen till Uppsala. Där går första pendeln mot Södertälje igen. Då har man det ändå varmt.