Innan betongen
När grannen i Beck-filmerna står på balkongen och över räcket frågar kommissarie Martin Beck om han ”ska ha en stänkare”, syns flera betongsilor i bakgrunden. På de äldre filmerna är Cementa-skylten med. På de nyare filmerna är den bortklippt.
– De brukar komma hit och ljussätta våra silor inför inspelningarna så att de ska synas bättre, säger Martin Ekstrand, leveranschef på Cementa i Stockholm.
De 30 meter höga silorna på kajen vid Liljeholmen har blivit ett landmärke för många stockholmare. De kom på plats 1948 för att förse efterkrigstidens alla byggen i Stockholm med cement. Cementas silon är en del av industriområdet Lövholmen som i sina glansdagar hade både kolsyrefabrik, färgtillverkare och galvaniseringsanläggning. Cementa är en av få verksamheter i området som fortfarande är i bruk och företaget jobbar för högtryck. Deras cement har bland annat använts till Nya Karolinska och Förbifart Stockholm liksom till mindre projekt som skateboardparken av betong i Rålambshovsparken.
– Inte sen miljonprogrammet byggdes har vi haft så mycket att göra som nu. Vi har en fördel av att vi ligger nära våra kunder som finns runt om i stan. Omsättningen av cement just nu är exceptionell och är en direkt spegling av hur mycket det byggs i Stockholm.
Fem på morgonen kommer de första lastbilarna för att hämta cement. Betongen blandas sedan av kunderna i egna anläggningar, de vill ha den klar innan bygget startar för dagen. Cementen i depåerna på Liljeholmskajen kommer från kalktäkter på Gotland, Öland och från Skövde.
Det mesta kommer med fartygen Östanvik och Ervik, som tar sig in i Mälaren via slussen i Södertälje. De har med sig runt 4 000 ton i varje last.
– De ringer när de är i slussen i Södertälje, så att de som har jour kan ta emot fartyget när det kommer till kaj och ta hand om trossar och lossa cementen. Cementen är ett mjukt grått pulver och lossas via ett tjockt rör som kopplas i hop med fartyget. Därifrån åker cementen genom röret och en roterande megaskruv snurrar och skjuter på cementen och ser till att den slutligen hamnar i silon.
– Området runt kajen var öppet tidigare, men efter nine-eleven var vi tvungna att hägna in det och lägga om våra rutiner.
Förr i tiden kunde det komma hit folk för att få ett påhugg när det skulle lossas, det var mer liv och rörelse runt lossningen då. I dag räcker det med två man.
Läs hela artikeln i Situaiton Sthlm #249