Jag tog den snabbare vägen, flög ett halvt varv runt klotet med höghöjdsutsläpp. Har sedan bilat mellan naturfenomen och genom sagolika landskap med avgaser som en osynlig svans. På en plats sprutade en gejser upp kokande vatten. En varm äggluktande ånga steg från en grön sjö och det bubblade i lerpoolar. På en glaciär förflyttades is med ett brak. En stad höll på att byggas upp efter att en jordbävning fått fasader att rasa och människor att dö. På en annan plats på jorden mullrar det nere i en vulkan. Vid en horisont slår blixtar ner mot havet. Ett oväder får ett hustak att lyfta. Bränder härjar över torra marker. En tsunami reser sig in mot land. Men människan är jordens herrar.

Mäktiga på planeten, simmar vi då och då njutandes i semesterhaven. Flyter på rygg och bränner näsan under det tunna ozonskiktet. En begagnad binda fastnar i håret. Runtom guppar plötsligt tuggummipapper, plastbitar, avfall från båtfolk som inte vill ta hand om sin egen skit – det är ju bara en droppe i havet. Över 269 000 ton plast i haven. Snart finns där mer plast än fisk. Plastpartiklar i vattnet, plastpartiklar i musslor, det finns till och med valar som har påträffats med magarna fulla av plastpåsar. Och på många håll i världen dricker människor orent vatten.

I ett av världens fattigaste länder finns det dyraste vattnet. I Papua Nya Guinea spenderar en fattig person 54 procent av sin inkomst på vatten. Vilken lyx att vi kan dricka från en kran, till och med ur toastolen. Ändå tar jag en skämsklunk av inköpt flaskvattnet. Och i stan, i Stockholm, brer vi varje sommar ut våra picknickfiltar. Det är mysigt att titta på bio utomhus, i naturen Rålis, under bar himmel, direkt på gräset. Vi häller upp ekologiskt vin, river av papper från vegetariska wraps och lägger snus under läppen. När eftertexten rullar kliver alla upp och går sin väg. Kvar ligger plastglas, wraps-papper och nikotintomma dosor – ett sophav på gräset under bar himmel.

Vi ser inte klimatflyktingarna och vintern var ju vitare än på länge. Det som inte finns framför näsan är svårare att ta till sig. Och våra liv är för korta för att uppleva de riktiga konsekvenserna. Så vi har råd att köra bilen till den krympande glaciären, köpa vårt flaskvatten, shoppa nya prylar trots att de gamla inte är förbrukade. Vi gillar kortsiktig njutning och det bekväma. Vi är lata jävlar och ibland svin, mycket svinigare än svinen. Det är lättare att bara titta lite mellan fingrarna, än att tydligt se att vi förstör planeten, utrotar arter och till slut – oss själva. Och ju mer vi förökar oss desto mer skada gör vi. Vi är en fara för allt och alla och oss själva. Så egentligen, enligt forskare: mest miljövänliga vi kan göra är att avstå från att skaffa de där ungarna som försöker gräva sig till Kina.

Herrar på jorden, sedan kommer en kraftig storm och ger oss en fet käftsmäll tillbaka. Vem är mäktigast då?