”Popmusik behöver inte vara innehållsfattig.”

– För mig är det ärliga en nödvändighet eftersom musiken är en slags självterapi. Samtidigt hoppas jag att de som lyssnar kan relatera till texterna och musiken och känna att det finns flera lager i låtarna. Popmusik behöver inte vara innehållsfattig.

När skrev du din första låt?

– När jag var nio år och gick i Kulturskolan i Nynäshamn. Det var en bluesig kärlekssaga på låtsasengelska. Då stod jag på en scen och fick för första gången göra min röst hörd. Under gymnasietiden visste jag att jag ville jobba med att skriva och sjunga. Men det skulle det vara egen musik.

Hur känns det nu när albumet är släppt?

– Att jag är nöjd och stolt och samtidigt känner en stor lättnad. På skivbolaget firade de mig med champagne, cupcakes och jordgubbar – allt gick i rosa. Till och med grädden och marängerna.

Hur har det gått från att vara din egen till att ingå i ett stort bolag?

– Förvånansvärt bra. Från början var jag jätterädd för musikbranschen och tittade på den utifrån. Men jag har närmat mig den försiktigt och valt vilka människor jag ska samarbeta med. Jag är i en ny fas i livet med min musik. Under maj och juni har det varit väldigt mycket spelningar, så det ska bli skönt att sitta ner och skriva igen i sommar.

Hur är det att bo i stan för dig som är uppvuxen på landet?

– I början var jag ovan vid att ha grannar. Hemma i Ösmo bodde vi för oss själva i slutet av en väg och tog fram kikaren om en bil kom. Jag gillar ljudet av stan, men också naturen.