Sjuttionio räddade liv

Jag har redan flera liv, minst tio, tack vare naloxon, säger 25-åriga Bim Larssen när vi träffas en kväll i Stockholms city. Hennes pojkvän Daniel Sundström öppnar väskan och letar efter naloxondoserna som de brukar förvara tillsammans med sina verktyg, för att ha dem nära till hands. Han plockar fram två nässprayer. De kan betyda en skillnad mellan liv och död. Såsom i våras, på en toalett vid Zinkensdamm.

– Jag tog den vanliga dosen heroin, men man vet aldrig vad det är för kvalitet på det man köper, det kan gå upp och ner. Det är farligt, säger Bim Larssen. Den gången var det starkt och hon minns inte vad som hände. Men det gör hennes pojkvän.

– Hon föll av stolen och blev blå. Jag fick ett sjukt stresspåslag, men samtidigt kände jag mig ganska trygg för att vi hade naloxon, plus att vi var på en plats där det fanns mycket folk. Jag satte två sprutor naloxon i hennes ben.

Han säger att det var värre den gången hon fick en överdos när de var mitt i en skog. Dagen innan hade de blivit bestulna på väskan där deras naloxon fanns.

– Han lyckades ändå pumpa i gång mig,
berättar hon.

I januari började Stockholms sprututbyte dela ut naloxon. Hittills har över 300 människor som använder opioider tilldelats motgiftet. 79 av doserna har använts vid överdoser.

– Så under tiden vi har delat ut naloxon kan man säga att det har räddat livet på 79 personer, säger Linda Näslund, sjuksköterska på Sprututbytet vid S:t Göran. Hon står i ett behandlingsrum intill en brits med en docka. Här övar de hjärt- och lungräddning med patienterna. De pratar också om hur man känner igen en överdos och bör agera.

– De flesta vet hur en överdos ser ut, ungefär 90 procent har tidigare varit med när andra har tagit överdoser. När vi övar på vår docka märker vi att det rör upp känslor för många.

De kan ha haft vänner eller en partner som har gått bort. Tydligaste tecknet för en överdos är att personen tappar färg och blir blå om läpparna. Pupillerna är små, personen har svårt att andas, eller andas inte alls, och kan inte väckas.

– Man kan också använda knogen, säger hon och drar sin knutna hand upp och ner på dockans bröstkorg. – Det är smärtstimulering, det gör ganska ont. Gör man så och personen inte reagerar då vet man säkert. Våra patienter säger att de brukar slå sina vänner som överdoserat. Vaknar de inte, ring 112, ge naloxon, gör inblås och hjärtkompression, om det behövs, och lägg personen i sidoläge. Vi uppmanar alla som tar heroin att aldrig vara ensamma när de tar det. Det går inte att ge naloxon till sig själv.

Hur snabbt kan nån dö av en överdos?

– Det kan gå ganska snabbt. Andningscentrum slås ut, man slutar andas och sen slutar hjärtat att slå. Och även om personen överlever kan det bli komplikationer om hjärnan inte fått tillräckligt med syre. Ger man naloxon direkt minskar risken för komplikationer. Tidigare var de tvungna att vänta tills en ambulans kom med motgiftet. Då kan det ha varit för sent.

Bim Larssen minns ett tillfälle då en kille på Östermalm hade fått i sig för mycket.

– Jag fick hålla i gång honom i 40 minuter, han var grå och det kom grön vätska ur munnen. Den första ambulansen som kom hade inget naloxon trots att vi sagt att det var en överdos. Men den andra ambulansen hade det och hans liv gick att rädda. Det var innan man hade börjat dela ut det till oss.

Personalen på Sprututbytet har väntat länge på att få förse patienterna med motgiftet.

– Vi ville dela ut det långt innan vi fick. Det har varit en lång process, beslut som skulle tas, säger Linda Näslund.

Bim Larssen och Daniel Sundström förstår inte att det skulle behöva dröja ända till 2018. Naloxon har funnits inom akutsjukvården sedan sjuttiotalet. Det är ett ofarligt läkemedel och dess enda verkan är att blockera opioideffekten.

– Det går inte att knarka naloxon, påpekar hon.

– Det räddar bara liv, tillägger han.

Och frågar vi Linda Näslund om det finns några negativa konsekvenser blir svaret enkelt:

– Nej.

Ibland lyfts frågan om tillgången av naloxon kan leda till ett större risktagande.

– Så är det inte. Vi vill inte ta en överdos, vi vill bara må så bra som möjligt, säger Bim Larssen. Dessutom är det inte en trevlig känsla att vakna upp efter att ha fått naloxon, i
alla fall inte till en början.

– Man är sjukt förvirrad och blir väldigt abstinent, mår sämre än innan man tog sin fix. Många reagerar med ilska, säger
hon. Påverkan upphör, kraftig abstinens uppstår. Och ”fixen” som man kanske jobbat hela dagen för att få ihop pengar till – ”ett tredubbelt heltidsjobb, en ständig jakt” – är förbrukad.

– Men efter ett tag är man tacksam, de räddade ju ens liv, säger hon.

Linda Näslund säger att det inte finns några belägg för ett ökat risktagande.

– Det har man sett utifrån erfarenheter från många andra länder.