Min Plats

Det är jättevackert här. Häftigt med alla blommor och allt jobb folk lägger ner på dem. Här finns många olika gamla arter. Det är Rudbeckius, den äldre, som gjorde Botaniska trädgården. Det är en oas mitt i Västerås. När man stressat och det har varit mycket, kan man ta en fika eller picknick i parken och bara koppla av. Jag är från Västernorrland, men har bott i Västerås sen sista oktober 2006. Fast nu bor jag i Virsbo, det är fem mil norrut. På vardagar åker jag in till Västerås för att sälja tidningen och träffa folk. Jag har varit långtidsarbetslös och långtidssjukskriven och min stora skräck är att hamna i tv-seriernas värld. Då blir det att man inte får nånting gjort till sist.

Tidningen köper jag på Stadsmissionen. Det är som ett andra hem för mig. Till en början kom jag i kontakt med Stadsmissionen när jag jobbade som kamratstödjare, kontaktperson och övervakare. Stöd var nåt jag själv hade saknat när jag missbrukade och ställde till det, att ha nån på andra sidan som jag kunde ha förtroende för. Jag hade användning av min erfarenhet i mitt jobb. Men sen kom jag till Stadsmissionen i en annan skepnad. I april 2012 knakade det så pass i fogarna med min exman att det bara var att ta pick och pack och gå. Jag blev hemlös och kraschade. Tog ett återfall. Jag orkade inte längre, tänkte att jag bara skulle ta mig en helgfylla för att få lite semester från mig själv. Det blev en lång helg – jag var ute i två och en halv månad. Jag har suttit här i trädgården och druckit, sovit på bänkarna, så jag är kluven till platsen. Men jag älskar den och känner mig hemma.

Nu är jag nykter och drogfri igen, den första oktober blir det sex år. Och jag har inte tänkt missköta mig mer, jag är klar med det.