Eldast i stan

Försäkringschef Karin Hallberg har aldrig haft ett möte i den stora salen utan att få frågor om själva rummet. Där är det som att tiden har stannat. I det höga taket hänger kristallkronor och väggarna pryds av porträttmålningar av män som passerat bolaget genom året, med grundaren grosshandlare Charles Tottie, iklädd tidstypisk grå peruk, i spetsen. Här sammanträdde ”Herrar etthundrade män” bestående av fastighetsägare i Stockholm. 1987 bytte de namn till ”Överstyrelsen”, sedan den första kvinnan valts in i kretsen.

– Den här salen ser nog ganska lik ut som den gjorde för över tvåhundra år sedan, när Brandkontoret flyttade in. Men huset är byggt långt tidigare, säger Karin Hallberg.

Utanför fönstren ligger Mynttorget omringat av Riksdagshuset, Slottet och Västerlånggatan som leder in i Gamla stan. I dag åker SL-bussar då och då förbi utanför fastigheten och får fönstren att skallra, för två århundraden sedan var det ett energiskt klapprande av hovar mot gatstenarna när brandvakten slagit i klockan och larmat – elden är lös! – och de hästdragna brandvagnarna skulle ta sig fram.

– Här stod man och tittade i fönstren när slottet Tre Kronor brann. De slängde ut värdefulla böcker från slottets fönster. Allt brann, så det var bara att rädda det som räddas kunde. En enda person dog vid branden – av att få en bok i huvudet. Jag vet inte om det är sant, med det är så det sägs.

Det inträffade innan Brandkontoret flyttade in i byggnaden. Och innan ett antal borgare gick samman 1746, i ett eldhärjat Stockholm, för att skydda sina fastigheter genom att bilda Stockholms Stads Brandförsäkringskontor.

– Om alla betalade in en summa, så att det fanns en pott att ta från om någon drabbades, så spred de riskerna. Då tog man också fram loggan, säger Karin Hallberg och lyfter upp symbolen som ligger på fönsterbrädan.