Min plats #259

Jag har en lång relation till Plattan. Jag fastnade för opiater när jag var 21 år, nu är jag 27, och det har varit en mötesplats där jag har handlat droger och träffat bekanta. Jag och min kille säljer också Situation Sthlm här i Sergelgången. Det är en speciell plats för mig, även om jag egentligen inte tycker om den. Det finns en community och jag har en identitet här. Utan den har jag typ ingen identitet, förutom att vara mamma förstås.

När jag var 23 år fick vi en dotter. Vi var drogfria då, flyttade till Tensta, jag pluggade på Komvux och vi levde ett normalt familjeliv i två år. Men sen tog vi återfall. Vår dotter bor hos mina föräldrar, det är jag tacksam för. Under lång tid var jag ifrån henne och det kändes fruktansvärt. Jag hade mardrömmar nästan varje natt i månader. Nu träffar jag henne en gång i veckan och snart blir det förhoppningsvis mer.

Ingmari på Situation Sthlm har hjälpt mig att ansöka om att få metadon och jag har precis blivit beviljad. Jag är verkligen jätteglad över det, jag är så otroligt trött på att jaga pengar till den där drogen som jag hatar. Jag avskyr den här sjukdomen. Får jag metadonet har jag mycket större chans att klara av att hålla mig ren och komma tillbaka till min dotter – det är mitt största mål. Jag skulle också vilja plugga och drömmen är att bli psykiatrisjuksyrra. Det finns mycket psykisk sjukdom i min släkt och konstnärssjälar. Jag vet att jag också måste börja uttrycka mig kreativt i nån form. Är man konstnär i själen så behöver man det. Man har en kraft som jag brukar kalla svart eller ljus magi. För mig har den varit svart, destruktiv. Men hittar jag min grej – jag och min kille har pratat om att börja göra musik – så skulle magin kunna bli ljusare.

FOTNOT: Läs också Elina Adlersfelds text under vinjetten Med egna ord på sidan 18