Livet under låtarna

De finska gubbarna med dragspel och mannen som spelade på såg, var tydliga vårtecken. Om vårarna brukade mannen med basker dyka upp på Södermalm och Per Hellbergs mamma skickade fram honom med en slant. Det var nog så det började. Och sedan, som trettonåring med några inövade ackord i fingrarna och en lånad gitarr, begav han sig till Gamla stan för sitt första framträdande. Det är 57 år sedan nu. Och när Mariatorgets tunnelbanestation sedan invigdes 1964 var Per Hellberg förstås där och lirade.

– Vi bodde tvärs över gatan, morsan ägde hela kåken. Vi var lite sura först över att vi inte fick tunnelbanan i vårt hus, det var ju stort på den tiden.

Han kunde tre låtar: ”Visa vid midsommartid”, i alla fall första versen, ”Vem kan segla”, båda verserna, plus första versen på Evert Taubes ”Oxdragarsång”.

– Precis när jag hade spelat klart de tre låtarna kom vakterna och körde ut mig. Helt perfekt, jag kunde ju inget mer och det hade folk märkt annars.

Han fick bra med pengar. Målet var att få ihop till cigaretter, John Silver utan filter.

– Men jag tror att jag skyllde lite på det. Egentligen älskade jag att sjunga, det är fortfarande det bästa jag vet.

I dag, över ett halvt sekel senare, sjunger han fortfarande i nedgången till Mariatorgets tunnelbana om mornarna. ”Jag musicerar, under all kritik i tunnelbanan Ett inventarium, snart är jag antik en gammal vana” Oavsett vad han gjort genom åren – varit sångpedagog, jobbat med personlig utveckling för chefer eller spelat på ungdomsgårdar med ”Konvaljen” – har han hela tiden hållit gatumusicerandet levande.

Förutom Mariatorgets tunnelbana spelar han vid Skanstull, Rådmansgatan, Gärdet och Gamla stan, och har lagt märke till att tempot ökat i stockholmarnas steg.

– Det har ju satts upp digitala skyltar på stationerna så att man ser redan i entrén när tågen går. Där börjar folk att springa. Det är svårare att få ögonkontakt i dag. Ibland kommer fler på rad som kollar ner i mobilen, men ändå lägger pengar.

– Då tänker jag: vad fick de för upplevelser av det där? Men folk är väl mer kompetenta till multitasking än vad man tror, säger Per Hellberg och skrattar.