Fattar lagen

När Dona Hariri var tolv år köpte hon sin första lagbok. Hon hittade den på ett antikvariat, sliten i kanterna, men där inuti fanns ju lagarna, i alla fall såsom lagarna såg ut 1968 – året då exemplaret gavs ut.

Fascinationen för lagar, rätt och fel, kom från diskussionerna kring middagsbordet hemma.

– Där pratade vi om kriget, längtan hem och besvikelsen över hur det var.

Dona Hariri var tre år när hon kom som flykting från Irak till Sverige.

– Jag var förstfödd och mamma och pappa berättade för mig väldigt tidigt om vad som hade hänt. Var och när och vem som dog. De berättade allt.

Hon började fundera på krig och fred, demokrati och diktatur, orättvisor och rättvisa. Hon fick höra talas om juridik och köpte sin lagbok.

– Jag tänkte att om jag läser den kan jag börja göra skillnad i mitt område.

Hon växte upp i en förort till Jönköping. Folk fick snart förtroende för henne och kom med deklarationer och blanketter.

– De trodde att jag hade koll och jag försökte hjälpa. Folk i mitt område gav mig mycket styrka, även om jag förmodligen snackade mycket strunt.

Hon bestämde sig för att bli jurist. Hennes föräldrar trodde på henne, men hon hade dåligt stöd i skolan.

– Där tyckte man att jag skulle tänka om, att juridik är komplicerat och att jag borde ha en plan b. Man var rädd att jag skulle bli besviken. Jag kommer ihåg en studievägledare sa: ”titta på dina föräldrar som jobbar på fabrik, det är också ett jobb”.

Hon stod på sig och kom in på juristprogrammet. Det var inte riktigt som hon hade förväntat sig.

– Juristen var inte den här frihetskämpen som jag hade skapat mig en bild av – den som försvarar människor i nöd. Mycket handlade om status, man skulle jobba på byrå och tjäna pengar.

Det var också där Dona Hariri hamnade, på en fin byrå.

– De som kom till mig var privilegierade, de visste att de hade rättigheter, hade råd med mig och hade de inte det fick de hjälp med lån. Det var ju inte människor jag hade växt upp med.

För att, som hon säger, ”balansera moralen och samvetet”, bestämde hon sig för att erbjuda gratis juridisk rådgivning på Husby bibliotek en kväll i veckan. Det blev mer populärt än hon anat.

– Min vision har alltid varit att alla ska känna till sina rättigheter och skyldigheter. Jag vill att alla ska veta vad som gäller – det stärker en som människa. Jag ser juridiken som ett demokratiskt verktyg som är till för medborgarna. Men lagen är väldigt exkluderande, den är komplicerad och komplex. Jag försöker tillgängliggöra juridiken.

Läs hela intervjun i Situation Sthlm #263