Upp och ner och framåt

Det har gått sex år sedan Peter Stenevald knackade på Lena Evebarks dörr. De bodde då i varsitt rum på Hotelljouren i Axelsberg. ”Du måste i alla fall äta”, sa han när hon öppnade dörren och räckte över en bricka med mat.

– Jag tyckte att hon såg så jävla smal ut och att hon behövde nåt att käka.

Hon hade haft svårt att få i sig något på sistone – hon var i sorg.

– Min man hade nyligen gått bort. Han dog i ett solarium av en överdos. Jag mådde väldigt dåligt.

Peter Stenevald berättar att det först handlade om vänskap mellan dem, att det inte var meningen att det skulle leda till ett förhållande. Men något växte så småningom fram och ”det klickade lite i korridoren”, som hon säger.

– Vi blev förälskade. Men jag kände många känslor i det. Gjorde jag fel? Var jag otrogen? Men sen gick tiden och då tänkte jag: här går jag kvar på jorden va, och Peter är min stöttepelare här, jag måste få kärlek även efter att min man har dött.

Hon föll för hans lugn. Själv har hon lätt för att ”gå upp i varv”. Och han föll för att hon var rak och ärlig.

– Jag tycker att det är viktigt att det man säger stämmer. Så har det inte alltid varit tidigare i livet. Men jag kunde lita på henne.

Peter Stenevald tar en klunk av colan. Det är varmt i dag. Himlen är molnfri men de lövtunga grenarna skapar skugga på den lilla uteserveringen intill en grön thaikiosk på Södermalm. Ett par kvarter bort ligger Situation Sthlm där de nyss hämtat ut pengar för tidningsförsäljning gjord via Swish. Hyran ska in. Sedan ett år tillbaka bor paret i en Bostad först-lägenhet i Fisksätra. Varje gång hyresavins förfallodatum närmar sig får Peter Stenevald en klump i magen för. Han litar inte på att det inte ska bli något strul med pengarna från ”soc”.

– Den här gången satte de in mina pengar på Swedbank trots att jag har Forex. Då är de svåra att få ut. Men på torsdag kommer vår boendestödjare och ska fixa det där.

Han tycker att det är skönt med stödet som de får från Stadsmissionen inom boendeformen Bostad först. Lena Evebark påpekar att det är en stor förändring att få ett hem.

– När man har levt i utanförskap i flera år och ska ta sig in i samhället igen är det mycket som är nytt, bara en sån sak som bank-ID. Det är tufft att flytta till ett hem och få det att fungera. Att våga bygga upp på nytt. Det är ett ansvar att ha lägenhet och det är viktigt att ha en ekonomisk trygghet
när man ska skapa sitt lilla näste, säger hon och tillägger att hennes högsta önskan var att få se Peter stoppa en egen nyckel i låset till en egen lägenhet, han som aldrig tidigare har haft ett hyreskontrakt.

– Det är skönt att ha nåt eget, verkligen. Att kunna stänga dörren och inte behöva öppna om man inte vill, säger han.

Förhoppningen och planen är att de ska få ta över förstahandskontraktet för lägenheten snart.