Självskriven

När Peter Grönlund började skriva på det filmmanuskript som sedan blev hans långfilmsdebut, Tjuvheder, satt han ofta på Kungliga Biblioteket. Där fanns manuskriptet till Lukas Moodyssons film Fucking Åmål utgivet i bokform. Han läste det gång på gång. Tyckte om att bara kunna hålla i ett utgivet filmmanuskript, det gjorde att det han höll på med fick konturer, kändes konkret, verkligt. Annars finns inte så många filmmanuskript utgivna i bokform i Sverige.

– På nätet finns sidor med amerikanska filmmanus, men det är en annan grej. Lite Ingmar Bergman finns utgivet, men inte filmmanus egentligen utan mer nån slags litterära manus. That´s it, vad jag vet.

Nu ges boken Ett Sverige i marginalen ut med de båda filmmanuskripten till Tjuvheder och Goliat, ett sätt att också lyfta filmmanuskriptet som egen läsupplevelse.

– Det är ett annat sätt att tänka, ett gestaltande, ett annat sätt att skriva levande bilder. Och det är inte säkert att alla romanförfattare skulle känna sig hemma i den formen, liksom en manusförfattare sannolikt har längre till det prosaiska skrivandet.

Peter Grönlund var en skrivande person långt innan han skrev filmmanuskript – han höll länge på med en roman som han aldrig upplevde lyfte ordentligt, ”jag dröjde mig kvar vid formuleringarna, kom liksom aldrig vidare”. Han ler åt minnet.

– Jag var nitton år och plankade Dostojevskij… herregud, det var riktigt dåligt.

När han började skriva filmmanuskript upplevde han en motsatt process.

– Det bara rann ur mig. Sen fick jag gå tillbaka och städa upp i texten. Arbetet med manuskripten handlar mycket om att lägga tid på texten, att jobba mycket med formuleringarna och att hålla kärleken till berättelsen vid liv.

– Inte gå för djupt i prosatänket, det måste vara ganska rent men ändå precist och exakt – det är det som skapar det där drivet. Och att veta när man kan dröja kvar vid nån formulering, veta när man kan gå lite utanför manusformen och skriva till lite, som kanske går emot regelverket kring hur man ska skriva ett manus men ändå ger nåt i läsupplevelsen.

– Ett manus är ju dessutom ett införsäljningsdokument – ett kommunikativt redskap för alla som ska beblanda sig i projektet, från finansiärer till filmarbetare, skådisar och så vidare.

Först skriver Peter Grönlund ett treatment – själva filmberättelsen i prosaform. Hans treatments kan ibland bli ganska långa, det till Tjuvheder var uppe i 55 sidor ett tag.

– Det är där det stora arbetet görs. Det är dels en del dialog, men framför allt vad som ska framgå i scenerna. Goliat-treatmentet skrev jag under ett års tid, det vi filmar sen är manusversion två, vilket är väldigt ovanligt – man kanske skriver tio manusversioner. Men om man lägger mycket kärlek och tid på treatment så är det egentligen bara att banka ut skiten sen.