Min Plats – Skånegatan

Jag gillade huset som min pappa bodde i. Det var så stort och mäktigt och gammalt. Tunga dörrar till lägenheterna, högt i tak och det fanns en vind. På 80-talet revs huset. Det är lustigt att man kan ta ner ett hus mitt i allt, de sitter nästan ihop. Som tänder och så blir det en glugg. Men det byggdes ett nytt hus.

Jag var hos pappa varannan helg. Vi hade en bra relation. Jag följde med honom om han byggde hus på helgerna och vi kunde ta en kryssning till Finland eller åka till Gröna Lund. Det hände nåt hela tiden. Här på Skånegatan fanns det en vapenaffär då, där folk kunde köpa pistoler och gevär. Och så var det massa spelhallar. Jag kunde spela flipper från morgon till kväll tills pengarna jag hade fått av pappa tog slut. Sen sprang jag ut och pantade flaskor för att få ihop nya pengar att spela för. Spelade jag mot pappa så vann jag. När jag var 15-16 deltog jag i Flipper-SM och kom fyra. Jag är fortfarande torsk på flipper.

Jag hade ingen kompis här på Skånegatan. Kamratskapen var mer ute i Farsta hos mamma, där vi barn lekte ”Röda vita rosen” och sånt. Här sprang jag runt för mig själv i kvarteren eller med min storebrorsa. Jag följde hans fotspår och vi hade liknande intressen.

Pappa blev bara 36 år. Han krökade ihjäl sig. Jag var 12 år då. Han var byggarbetare och hade eget företag. Det tillhörde väl vardagen då, att de gick hem sen och drack sina bira på kvällen. Jag har aldrig dragits till alkoholen, men jag har varit beroende av heroin. Nu får jag metadon, bor på stödboendet Krinolinen och börjat sälja Situation Sthlm. Det har blivit stor skillnad i mitt liv på kort tid. Om jag har levt på en sida de första 50 åren så ska jag väl leva på den andra sidan i 50 år – den vita sidan om lagen