Upphöjd Thåström med spetsegenskaper
Integriteten är lika stor som publikfriandet är litet. Förmodligen är det därför som 57-årige Joakim Thåström nått en slags upphöjd position som vilken Bob Dylan eller Bruce Springsteen som helst. Musikkritiker som tidigare satt på Hannas krog och skrattade åt Peace, Love & Pitbulls (Thåströms nedlagda industriband) bugar numera djupt med mössan i hand. Senaste albumsläppet Den morronen fick högsta betyg, en femma, i Dagens Nyheter vilket var långt ifrån den enda ganska grova överskattningen.
När Thåström inleder sin vårturné på ett proppfullt Annexet ser ljusriggen ut som ett litet hastigt hopplock av sådant som något hårdrockband glömt kvar på Hovet, men den räcker för ett nästan bländande motljus. Tempot är permanent släpigt och lågt men ackorden är distinkta. När låtarnas kvalitet är tillräckligt hög är det kort och gott mästerligt, som i ”Kort biografi med litet testamente” och ”Brev från tionde våningen”. Dessa refränglösa skapelser har blivit publikfavoriter, vilket i sig är en bragd, och Thåström verkar uppskatta dem lika mycket själv. Han levererar dem briljant, med en närvaro som är i fullständig världsklass. Här finns onekligen spetsegenskapen hos artisten, men den presenteras på allvar först i kvällens tolfte låt.
”Beväpna dig med vingar” och nya ”Ner mot terminalen” görs snudd på lika bra. Att den förstnämnda känns som rena allsångsfesten med sin tydliga refräng säger mest om det övriga materialet. Det kräver inte så lite av publiken, som lyssnar andäktigt och respektfullt från början till slut. Den belönas inte med någon ”Fan, fan, fan” (Thåströms största solohit med nästan fyra miljoner Spotify-spelningar), men den får en stram version av Imperiets ”Östern röda ros”. I övrigt bjuds inget äldre än bagatellartade ”Djävulen och jag” från 1989, en Rågsvedsversion av Rolling Stones ”Sympathy for the Devil”, som följs av kvällens sista låt, singelsläppet ”Kom med mig”. Den lyfter inte och misslyckas med att avrunda kvällen i triumf.
När lamporna tänds i den hangarliknande lokalen är det ändå en till synes uppsluppen folksamling som traskar ut i onsdagsmörkret. Den kände till villkoren och utbrast heller aldrig i spridda rop efter ”Die Mauer” eller ”Du ska va president”. Thåström har skaffat sig precis den publik han vill ha. Det är riktigt bra jobbat.
