Min plats
Emelie Wennberg passerar dagligen genom en liten park vid Valhallavägen. Hon har insett att hennes fördomar om området inte stämmer.
Efter att jag flyttade in på ett boende här har jag utforskat den delen av stan. Jag brukar gå förbi den här lilla parken varje morgon och sen när jag ska tillbaka. Den är ett litet stopp på vägen, där jag kan sätta mig och ta det lugnt. Jag har också bott i tält i skogen inte långt härifrån. Det var när min kille inte fick hjälp av soc. Det gör ont i en att den man älskar ska sova själv i ett tält. Varför skulle jag sova i en säng när han var ute? Men jag gillar närhet till natur också. Där kan jag rensa huvudet och bara sitta stilla.
”De har inte dömt mig som jag trodde”
Jag är annars lite rastlös och går omkring mycket. Jag har mest gillat att gå på nätterna. Det är så fint då och jag har inte velat synas. Jag var länge negativ till att sälja tidningar och när jag var yngre tiggde jag ibland på tåg och sålde mig på gatan. Jag trodde inte heller att det skulle gå att sälja Situation Sthlm här kring Tekniska och Östra station, men det gör det. Folk har påpekat att de är glada att det finns nån som säljer här. Jag har fått en annan syn på människor i området, mer positiv. Jag har lärt mig att man inte ska döma ut människor. De har inte heller dömt mig på det sätt jag trodde att de skulle göra. I stället har det blivit många givande samtal. Det har gjort mig starkare.