Love Antell justerar ner vinkeln på sin datorskärm och sträcker sig efter en bok som ligger under några andra böcker till vänster om en bunt originalillustrationer längre upp på hans skrivbord.

– Sånt här håller jag på med.

Han bläddrar upp den, visar några uppslag. Boken är ett examensarbete i byggnadsvård om Sandviken från 1972 som han använder i ett av de tre konstprojekt utanför Stockholm han just nu arbetar med. Projektet handlar om bostadsområdet Nya Bruket i Sandviken och husen arkitekt Ralph Erskine ritade där på sjuttiotalet som en del av miljonprogrammet.

– Jag tittar på området och vad det är nu. Det är ett gammalt bruk – Sandviken byggdes ju av bruket Sandvik – och de gamla arbetarbostäderna är k-märkta, kända för sin speciella stil. På sjuttiotalet var området risigt, så man rev stora delar av Nya Bruket.

Ralph Erskine – känd bland annat för Läppstiftet i Göteborg och Universitetsbiblioteket ute i Frescati – ritade då tvåvåningshus i trä och puts med vinklar och vrår, inget hus var det andra likt, fågelholkar och förskolor.

– Nu är området en socioekonomiskt utsatt plats, med en massa utmaningar vad gäller exempelvis integration och annat. Så jag tittar på området, ser tillbaka i gamla luntor som den här.

Vad för konstverk ska det bli av det?

– Jag gör platsspecifika digitala verk som du kan uppleva genom en telefon och ett par hörlurar, det är audiovisuella verk med musik, bild och foto och sen ska jag intervjua människor.

Det konstprojekt han just avslutat i området Östra Ramlösa i Helsingborg blev också ett platsspecifikt digitalt verk. Man har planerat en ny stadsdel där som ska börja byggas nästa år med en byggtid på tjugo år.

– Mina digitala dokumentationer av platsen blir till en tidskapsel som blir kvar där i tio år. När platsen sen har förändrats kommer mitt minne av den att finnas kvar.

Love Antell har fotograferat, filmat och spelat in ljud från platsen, intervjuat människor och skrivit musik.

– Det är väldigt platsspecifikt uppbyggt.

Det tredje konstprojekt han nu håller på med pågår i Karlshamn. Han och en annan konstnär, Jan Carleklev, ska blicka framåt och ge perspektiv på en översiktsplan som ska gälla tjugo år framåt och berör vad som borde finnas i stadsrummet. Man tittar bland annat på om det går att skapa grönytor i stan av platser som i nuläget är asfalterade.

– Man bröt diabas (svart, hård bergart som ofta används för monument, gravstenar och inredning, red. anm.) i Karlshamn, det hade man gjort sedan länge. I stor sett alla monument i världen som är gjorda av diabas är gjorda av diabas som brutits i Karlshamn. Brytningen av diabas har lämnat märken i landskapet.

– De här groparna som grävts blir nu nånting som kan användas för att bygga bostäder eller platser för folk att va på.