Patienter rädda att förlora medicin

De flesta patienter, 64 procent, är nöjda med behandlingen. Men det finns en kluven inställning till regler och kontroller. De har en förståelse över att de måste finnas, men däremot inte kring hur kontrollerna görs och vilka konsekvenser ett regelbrott kan leda till – att man skrivs ut från behandling mot sin vilja och därmed blir av med livsviktig medicin.

Behandlingen med läkemedlen metadon och subutex förebygger återfall, förbättrar den sociala funktionen, minskar kriminalitet, prostitution och dödlighet. Ändå har 80 procent av klinikerna uteslutit någon patient förra året. En dryg tredjedel av de intervjuade patienterna hade erfarenhet av ofrivillig utskrivning. För en del ledde det till överdoser.

– Verksamheterna beskriver själva att de gör många försök med stödinsatser, avgiftning och att reglera dosen. Men ibland skrivs personer ut, oftast för att de använder andra preparat och att man ser det som en stor risk till komplikationer, såsom andningförlamning, säger Socialstyrelsens utredare Gunnel Hedman Wallin.

Andra anledningar är återkommande återfall och i vissa fall drogförsäljning och allvarliga hot mot personalen.

”Det är ett totalmisslyckande när patienter blir utskrivna”

– Vi jobbar intensivt och stenhårt på att behålla patienterna i behandling. Det är ett totalmisslyckande när patienter blir utskrivna, säger Nadja Eriksson, sektionschef på metadonverksamheten, Beroendecentrum Stockholm.

Vid en utskrivning ökar dödlighetsrisken och vården ska följa upp patienter för att se till att det finns någon form av alternativ.

Hur ser uppföljningen ut i Stockholm efter en ofrivillig utskrivning?

– En stor del av patienterna blir omhändertagna enligt LVM och andra återremitteras till beroendemottagningar, säger Nadja Eriksson och berättar att de för första gången nu påbörjat en dödlighetsuppföljning i Stockholm.

De intervjuade patienterna efterfrågar bättre möjlighet till terapi och fler psykosociala stöd- och hjälpinsatser. De ansåg att behandlingen sällan innehåller mer än medicinering.

Det tycker inte Nadja Eriksson stämmer på metadonsektionen i Stockholm.

– Vi gör psykologiska utredningar och har varje dag 60 patienter som går i psykologisk behandling. Åtta psykologer jobbar här på heltid, säger hon. Men det finns nog många små mottagningar runtom i landet som inte har samma möjligheter, man måste ha muskler för att kunna erbjuda psykologisk behandling.

Socialstyrelsens kartläggning visar på stora skillnader i landet, både vad när det gäller vårdens innehåll och inskrivningen. Bland annat varierar kötiderna. I september 2013 väntade omkring 500 personer på behandling, i Stockholms län var det omkring 30 personer.
– Väntetiden var i genomsnitt 28 dagar från remiss till tid för bedömning, men det förekom stora variationer mellan länen, säger Gunnel Hedman Wallin som tycker att väntan på bedömning och beslut ibland blir orimligt lång.

Socialstyrelsen vill nu göra behandlingen mer tillgänglig och överväger att ändra regelverket, bland annat för att röja hinder in i behandling, men också ändra vissa bestämmelser som ställer krav på att avbryta behandling.