Sjövägen dit och hem

M/S Gurli stävar in mot Nybroplan där kön redan ringlar sig lång vid SL-skylten med en båt på. Linjen de ska åka heter Sjövägen 80 och går mellan Nybroplan och Frihamnen. En tur på 52 minuter med sex stopp på vägen. En av de första som kliver ombord är föräldralediga Anna Eriksson med dottern Ruth i barnvagn. Hon brukar ta båten till stan från Lidingö en gång i veckan. Alternativet annars skulle vara buss och tunnelbana. Hon tycker att båten är ett mycket lugnare sätt att resa, även om den tar lite längre tid.

– Det går att koppla av på ett annat sätt här på båten. Och så bjuder de på kaffe.

Den som kokar kaffet är däcksmannen Rikard Dellström. Det är också han som städar båten, kollar SL-korten, räknar passagerare och har kontakt med skepparen. En böljans allt i allo som gör sjöpraktik för att på sikt kunna köra en av båtarna som trafikerar Sjövägen 80. Tidigare körde han SL-buss, men säger att det är roligare att jobba på sjön än på vägen.

Vid hållplatsen Allmänna Gränd, utanför Gröna Lund, kommer Staffan Wärnberg ombord med sin cykel. Han är en av pendlarpionjärerna på sträckan. Han bor i Nacka och cyklar till jobbet på Östermalm, men tar alltid båten hem. Under resan läser han tidningen och kan lätt koppla bort tankarna på jobbet. Under sina fem år som båtpendlare märker han att fler upptäckt tjusningen med att åka kollektivt på vattnet.

– I dag åker jag hem lite tidigare än vanligt och då är det rätt lugnt, men på den senare turen kan det vara så trångt ibland att det är ståplats som gäller – precis som på en buss, säger Staffan Wärnberg.

Sjövägen 80 är en pendlarlinje som går mellan tre kommuner – Stockholm, Nacka och Lidingö. Och den är en vidareutveckling av den båttjänst som Vasakronan en gång i tiden erbjöd sina hyresgäster i Nacka Strand. Andra aktörer involverades, bryggorna och båtarna blev fler och efter ett lyckat försök med SL-kort ombord beslutade landstinget att pendelsträckan Nybroplan-Frihamnen skulle ingå i SL:s linjenät. Första turen på vardagar går från stan 06.00 och sista 18.50.

Däcksmannen Rikard Dellström tittar på klockan och stänger sedan grindarna i fören innan M/S Gurli backar ut med tre tut från hållplatsen i Nacka Strand. Båten har inga jättemarginaler vid av- och påstigning och det gäller att hålla tidtabellen.

– Men ibland kan vi vänta om vi ser att det kommer nån springande, säger Rikard Dellström.

Uppe på styrbryggan sitter skepparen Jonas Thorn och ropar ut hållplatserna. Tidigare körde han skärgårdsbåtar, men tycker att det är bättre med pendelbåt eftersom den går året runt. Han saktar ner farten ordentligt när M/S Gurli närmar sig hållplatsen vid Lidingö/Dalénum och så tar han fram kikaren.

– Det är en dykarflagga hissad på bygget vid kajen. Går jag in så att båten ger svall kan det innebära livsfara för dykarna som är där nere.

M/S Gurli är en gammal söderböna som är byggd på Bergsunds Mekaniska 1871. Hon har varit både charterbåt och bokbåt. Och Jonas Thorns pappa åkte en gång i tiden med M/S Gurli på klassresa när han gick i trean.

– Det är roligt att köra en båt från Söder eftersom jag själv bor där och så är det extra kul att farsan åkte med den när han var liten.

”Det är också när det blåser rejält som det är roligast att köra”

Det är inte rusningstrafik med köer på sjön, däremot kan det vara trångt i vattnet sommartid när både kryssningsfartyg och skärgårdsbåtar ska fram. Då blir det till att väja för de större fartygen, men Jonas Thorn brukar för det mesta kunna hålla tidtabellen ändå.

Vilken hållplats är svårast att lägga till vid?

– Det är Lidingö/Dalénum när det blåser hård nordvästlig vind. Men det är också när det blåser rejält som det är roligast att köra, då måste jag vara på alerten hela tiden, säger Jonas Thorn.

Pendlarbåten M/S Gurli tar 98 passagerare. Och maxgränsen för antal passagerare som får vistas på soldäck samtidigt är 27. Blir det fler blir det obalans i båten.

– Då kan det gå som det gick för Vasa, vi skulle få slagsida och sjunka.

Jonas Thorn ser Stockholm förändras vartefter med alla byggen av bostäder och kontor vid vattnet. Han skrattar och säger att han får se Stockholm från den fina sidan varje dag.

När båten kommer till Lidingö/Dalénum kliver det på en drös människor. Tre av dem jobbar på AGA och båtpendlar varje dag. De har tabellen i huvudet och brukar stämma av med varandra vem som tar vilken båt. De tycker att det är lättare att släppa tankarna på jobbet när de kliver på en båt än på en buss som är full av människor. Och en av dem, Johanna Sundström, säger att hon kommer hem dubbelt så fort med båten jämfört med om hon skulle ha åkt buss, tunnelbana och buss igen. Och Jonas Åman i samma gäng har bara lovord till övers för vattenpendlingen.

– Det är nåt visst med att säga hej då till däcksman när man kliver av. Det gör du aldrig på en buss.

På toalettdörren på båten står det ”Ladies” och ”Gentlemen” på välputsade mässingsskyltar. Och ovanför pumptermosarna med kaffe och tevatten sitter det en inramad prislista för fikabröd, frukt, vin och öl. Den som vill kan ta ett glas vin på väg hem från jobbet.

På båtens träbänkar ligger det blå båtdynor. Och på två av dem sitter Olga Smotriskaya och Andrey Gorbanov från Ryssland. De har varit i Stockholm på dansfestival och hörde via en kompis att Sjövägen 80 gick att åka på SL-kortet. Likadant är det för Joy Pichaya som jobbar på Thailändska ambassaden. Hon ser turen fram och tillbaka till Frihamnen som en sightseeing och ett bra sätt att se Stockholm.

Även turisterna gillar Sjövägen 80.

– Ibland på sommaren kan det vara så många turister att pendlarna inte kommer med. Då brukar rederiet försöka sätta in extrabåtar, säger Jonas Thorn.

Däcksmannen Rikard Dellström är inte sjösjuk och han berömmer skepparen Jonas Thorn för att han är bra på att lägga till. Han gör det mjukt så att det inte kränger i båten.

Rikard Dellström är uppvuxen i Väsby, men säger att stammisarna ombord lär honom om byggnaderna längs vägen. Han vet var Danviks dårhus låg en gång i tiden och att huset som ser ut som ett slott är ett äldreboende i dag. Och så vet han när Gröna Lund står i startgroparna.

– När han som är trädgårdsmästare där åker med båten vet jag att förberedelserna är i full gång inför säsongsöppningen.

Nästa hållplats är Finnboda hamn, området som tidigare hette Finnboda varv och där det byggdes fartyg. I dag byggs det bostäder på samma mark, men det finns några gamla röda tegelbyggnader kvar som minner om svunna tider. Bland annat det som inrymde Docklands där Gudrun Schyman dansade rave till fram på småtimmarna.

Mia Grankvist har slutat jobbet för dagen och kliver på i Finnboda hamn. Hon bor på Gärdet och cyklar till jobbet, hem tar hon båten och cykeln. Varje dag. Det har hon gjort i över fem år. Hon slipper köer och trängsel och tycker att båtresan är avkopplande.

– Ibland när vi ska ha möte på jobbet kan det hända att vi hoppar på båten och har mötet ombord i stället. Det är skön omväxling.

Det har varit sol varvat med snöblandat regn under turen och efter att en ström av pendlare har gått av vid Saltsjöqvarn ser Rikard Dellström till att borsta bort så mycket som möjligt av slasket som lagt sig på fördäck för att ingen ska halka. Vissa har åkt bara ett par hållplatser, andra har pendlat ända från Frihamnen.

Finns det resenärer som plankar?

– Nej, det har vi inga problem med. Folk är villiga att betala för att åka den här turen. Jag tror inte heller att man lurar någon som man hälsat på.

M/S Gurli fortsätter in mot stan och passerar Gröna Lund där stora slänggungan provkörs. Vid Nybroplan är kajen återigen fylld av väntande vattenpendlare. Stammisarna hälsar upp mot Jonas Thorn på styrbryggan när de kliver ombord.