Förord till orten

”Tänk om jag behöver lycka, va?
Tänk om jag behöver fucking lycka?
Hör ni mig, tänk om jag behöver lycka?
Nej Simon, tänk om
Jag är ditt ego, behöver ditt begär, vad återstår då kvar?”

Med de orden avslutade 25-årige Simon Matiwos från Husby sitt framträdande i SM-finalen i Poetry Slam. I de fullsatta bänkraderna tjöt och vrålade publiken.

– Jag tror på mina texter. Det har jag gjort ända sen jag skrev dem. Under hela SM och kvaltävlingarna har jag valt att inte fokusera på poängen och allt sånt som egentligen bara stör mig. Jag ville bara gå in och säga nånting och få ut kontexten och det hade jag lika gärna kunna göra ute på ett torg som i en SM-final. Det resulterade i att jag fick ett lugn och kunde leverera texten utan att ha någon press på mig, säger Simon Matiwos, till höger på bilden ovan.

Poetry Slam handlar om att stå tre minuter i rampljuset. 180 sekunder att fylla med estradpoesi inför en uppmärksam och aktiv publik. Årets SM i Poetry Slam drog fulla hus redan under Stockholms Förenade Förorters fyra kvaltävlingar i Husby, Hässelby, Rågsved och Skärholmen. I finalen på Statsteatern den 16 maj deltog 48 poeter från 12 lag.

”För första gången ska Orten ta plats på svenska mästerskapen i Poetry Slam. De kallar sig Förenade Förorter. Med sina egna berättelser griper de tag i våra hjärtan, slår oss ner mot marken och lyfter oss till skyarna. Som bara konsten kan göra.” skrev krönikören Tanir Mansur i Metro inför finalen. Där fullbordades succén med Simon Matiwos individuella vinst och en slutseger även i lagtävlingen. Förenade Förorter-laget bestod av Per Buténas, Sabrina Ibenjellal, Elise Ekmen och Simon Matiwos som berättar att han inte får särskilt mycket inspiration från andra poeter.

– Det hela började med att jag skrev musik för fyra-fem år sedan. Det var aldrig nåt seriöst utan mer en grupp kompisar som skrev lite texter och så. Jag hade svårare än de andra att förhålla mig till beatet och melodin så jag kände att jag borde ta ett steg tillbaka. Jag var alltid nöjd med mina texter, men inte med mitt flow och mitt framträdande, så jag tänkte att jag stänger av musiken för en gång skull och ser om min kontext fortfarande är av samma betydelse. I och med att den var det så blev det naturligt för mig att fortsätta skriva på samma spår men att använda mig av ett annat sätt.

”Om man vill lyckas måste man göra nåt som kommer inifrån.”

Initiativet till Förenade Förorter-projektet kommer från estradpoeterna Amer Sarsour, Bipasha Huq och Saman Faramarxi Sokhanran, vars ambition är att utmana den mediala bilden av förorten och samtidigt uppmuntra det lokala kulturella engagemanget. Deltagandet i Poetry Slam-SM är tänkt att vara det första av flera kulturprojekt som exempelvis kan handla om musik, stand up comedy, debatter, föreläsningar teater eller film. Möjligheterna beror enligt initiativtagarna på ”villkoren och förutsättningarna som påverkas av sammansättningen av människor i de olika förorterna och summan av deras idéer och handlingar”. Målet med kulturinitiativen är på längre sikt att skapa mötesplatser och minska avstånden mellan förorterna. För Simon Matiwos var det viktigt att göra något utanför det han kallar ”den egna bekvämlighetszonen”.

– Det kan vara att skriva poesi eller en bok, men också att segla eller gå en kurs, om du förstår vad jag menar. Jag ville visa för mina vänner och de yngre ute i förorterna, egentligen i hela Sverige, att jag som är en helt vanlig kille kunde göra det här. Och kunde jag göra det så kan vem som helst göra i princip vad som helst. Det jag vill framföra till våra barn och ungdomar är att om man vill lyckas måste man göra nåt som kommer inifrån. För bara några månader sen var det här lika suddigt för mig, jag trodde inte att jag kunde göra nånting annat än det som etablissemanget har att ge mig.

När han stod bredvid lagkamraten Elise Ekmen från Hässelby och väntade på finaljuryns resultat i den individuella tävlingen spelade det ingen roll vem av dem som skulle vinna.

– Jag var mest glad för lagets skull, att det var två från Förenade Förorter som stod där till slut. Hade Elise vunnit i stället för mig hade det kvittat. Det bästa var egentligen bara att få vara med och träffa alla möjliga estradpoeter. Det kom ju så många, från olika delar av landet, och det var roligt med alla olika skildringar.

När domslutet meddelades stormades scenen av segerrusiga supportrar och lagkamrater varpå det stora kramkalaset utbröt på Stadsteatern.Förenade förorter hade gjort rent hus på Poetry Slam-SM och 21-årige Elise Ekmen, till vänster på bilden ovan, var lika glad hon.

– Jag hade fått upp ögonen för poesi genom Revolution Poetry (Spoken Word-grupp från Stockholm, red. anm.) och när jag såg att det var en SM-deltävling i Hässelby så tänkte jag att det är lika bra att jag anmäler sig så får jag en anledning att skriva. Det var väldigt nervöst men när jag gick upp på scenen så kände jag att det verkligen var nånting för mig. Det var som en uppenbarelse, säger Elise Ekmen.

Många poeter rynkar på näsan åt tävlingsmomentet i Poetry Slam, men Elise Ekmen har inget emot det.

– Det jag gillar så mycket med Poetry Slam är att man får vara sig själv. Det finns inget rätt och fel utan man kan gå upp på scenen och köra vad som helst. Alla kanske inte tycker om det, men det kan vara nån som känner igen sig i det man säger. Det känns som att Poetry Slam-scenen är ganska öppen för förändringar och där är vi i Förenade Förorter en del av processen. Det är en ny kemi och dynamik som har blivit välkomnad och får ta plats.

Hon kände inte de andra medlemmarna i Förenade Förorter-laget innan SM men nu ser hon dem som sin familj. Även om de hade olika bakgrunder fann de varandra direkt.

– Det är verkligen ett bevis på hur vi kan förenas och känna en sammanhållning fast vi kommer från olika områden. Det spelar ingen roll varifrån du är och var du har för historia. Jag tror absolut att det går att minska avstånden mellan människor genom kulturella initiativ som det här och hoppas verkligen att det kommer fler.

Enligt Henrik Conradi, pressansvarig på Poetry Slam-SM, var det till stor del tack vare Förenade Förorter som tävlingen blev en sådan publiksuccé.

– Vi har jobbat med väldigt begränsade resurser, mestadels via digitala medier, men Förenade Förorters succé under våren hjälpte till att nå en ny publik.

Elise Ekmen är övertygad om att det blir en fortsättning för Förenade Förorters estradpoeter.

– Vi har redan fått lite olika gig och ska försöka hålla ihop som lag. Förhoppningsvis kan vi inspirera andra ungdomar att våga ställa sig på scenen och kalla sina texter för poesi.