Drömmar om Hammarby

Första gången Janne Söderberg klev in på Söderstadion var han bara några år gammal. Han och pappan hade åkt från Huddinge in till Söder i den gamla folkvagnsbubblan som rostade och läckte in vatten.

– Pappa började ta med mig till matcherna när jag var en liten knodd, ”en tvärhand hög”. Det var en jättestor pryl. Jag tyckte att det var roligt, särskilt när alla skrek ”JA!”. För då fick Hammarby mål och Hammarby skulle vinna – så mycket visste jag ju.

Att åka på match var speciellt. Pappan var annars ofta upptagen: han jobbade mycket, läste varenda rad i tidningen eller tittade på Rapport.

– Jag hade mycket energi och var ute och gjorde andra saker nonstop. Så det var på fotbollsmatcher vi umgicks mest, berättar han. Jag kommer ihåg att Kocken (Rolf Andersson) lirade då. Pappa brukade säga: ”Kolla nu ska Kocken göra frispark, nu kommer nätet stå som en strut i målet”. Och mycket riktigt, det gjorde det varenda gång.

När familjen var ute på landet brukade han spela boll på gräsmattan. Lyckan var när pappan ställde sig i mål mellan två träd. Pappan kanske hade tid en liten stund, Jan hade kunnat hålla på i ”23 timmar och sova i en timme”.

–  Jag var kanske inte särskilt duktig på fotboll, men jag tyckte att det var roligt likt förbannat.

Han fortsatte att gå på matcherna, läste tidningen Hammarbyiten och hittade på heja-ramsor.

– Det är en social grej, man träffar människor som har ett gemensamt intresse. Man får ta förluster och vinster tillsammans. Om Hammarby förlorar ett derby kan jag må dåligt i en vecka, vinner de mår jag ruskigt bra.

Janne Söderberg har också åkt på bortamatcher och Hammarbys träningsresor till Italien, Spanien, Egypten, Vitryssland och Holland. Och han gick på alla träningar hemma sedan 1997.

– Jag kunde inte låta bli att kolla på fotboll!

På träningarna började han och hans vänner agera bollkalle. De ansåg att spelarna hade viktigare saker för sig än att springa och hämta bollar när de skottränade. De brukade träffades innan träningen, någon tog med sig fikabröd och Janne Söderberg tog med kaffemuggar och skrev ”två sockerbitar”, ”lite mjölk”, ”bara kaffe” och så vidare på dem.

Den traditionsenliga premiärmarschen, som Hammarbyfans går från Medborgarplatsen till Söderstadion inför varje års premiärmatch, hölls första gången 1998. Janne Söderberg berättar att han kom med idén om en marsch.

– Jag har rötter från kvarteren kring Medborgarplatsen och där finns mycket man förknippar med Bajen, som till exempel Kvarnen, och jag tänkte: är det ingen som går över Skanstullsbron på väg till matchen? Skulle inte det vara en trevlig tillställning?

Via Bajen Fans spreds rykten om en marsch. Sedan dess den vuxit och nu deltar tusentals människor. Jan Söderberg deltog varje år tills han råkade ut för en motorcykelolycka för nio år sedan och fick en blödning i hjärnan.

– Jag var borta från allting ett tag, min firma och allt bara kraschade. Jag har skadat minnet, folk berättar ibland storys som hänt, men jag kommer inte ihåg.

Den 4 april i år var han med igen, klättrade upp i ett rödljus vid Åhléns och tog bilder på den grön- och vitklädda folkmassan.

– Jag bara ryser av hur stort det blivit, säger han.