”Alla perioder är politiska”

Vilka är de första politiska låtar med stockholmsprägel du kommer att tänka på?

– ”Lyckliga gatan” med Anna-Lena Löfgren. Texten skrevs av Britt Lindeborg som är en av mina stora förebilder, men egentligen är låten knepig. Folkhemsnostalgi som romantiserar den tid som varit, med små röda stugor, men den tiden var ju också fylld av fattigdom och stor misär. Sen tänker jag också på Ison & Fille med ”Vår sida av stan”och Little Jinder med ”Vita bergens klockor”.

Finns det några särskilda tidsperioder då det skrivits fler politiska låtar i Stockholm än annars? 

– Alla perioder är politiska, vi måste bara få syn på det. Under 60-talet var det många som liksom Anna-Lena Löfgren sjöng om just rivningshysterin, medan andra skildrade den framväxande komforten. 70-talet var fyllt av punk och progg och stödgalor mot och för allt och alla. På 80-talet handlade många stockholmslåtar om konsumtion och dekadans. Under 90-talet började kidsen från de bespottade betongområdena göra skivor, plus att vi hade begåvats med många unga med rötter i andra länder och med föräldrar som ofta var mycket politiskt engagerade. Det märktes i musiken. Och de senaste femton åren har varit överfulla av låtar om strukturproblem och politisk namedropping.

Hårdrock- och schlagertexter är sällan politiska. Vad tror du det beror på?

– Jag håller inte med. Schlagervärlden är fylld av samtidskommentarer, det handlar om konflikthärdar, regimkritik, HBTQI-frågor, feminism och barns rättigheter. Bara i år var ju flera ESC-bidrag tydligt politiska. Och hårdrocken har en faiblesse för historier om krig, religion, utanförskap, livet, döden, brott och straff, så det beror nog bara på hur en definierar begreppet politik. Jag ser alla låtar som en spegel av samhället, och då blir varje textrad betydelsefull.

Hur creddigt är det att skriva politiska texter idag?

– Eftersom så väldigt många har börjat ta ställning via musiken är det nog lite mer safe nu än för några år sen, du sticker inte ut hakan lika mycket i dag, eftersom många artister sluter upp kring viktiga ämnen. Folk som reagerar mot orättvisor, inte medvetet kränker någon och tar ansvar för sin åsikt är värda all respekt. Även om de tycker något som jag inte håller med om.