Allt i huvet
Några dagar efter vårt telefonsamtal ska Hans Rosenfeldt ta flyget tillbaka till London igen, med ett nyskrivet avsnitt av tv-serien Marcella – en tredje säsong håller på att spelas in, sänds nästa år – i datorn. Sjätte boken En högre rättvisa, i en planerad serie om åtta böcker om kriminalpsykolog Sebastian Bergman som Hans Rosenfeldt skriver tillsammans med Michael Hjorth, har precis getts ut. Och nyligen kom ett pressmeddelande från Norstedts förlag att Hans Rosenfeldt tillsammans med förlaget ska utveckla en ”stor internationell thrillersatsning i nivå med Milleniumserien”. Första delen är planerad att släppas våren 2020. Bokens handling kommer dock inte att utspela sig i Stockholm.
– Det verkar just nu som att den kommer att utspela sig i norra Sverige. Jag har i och för sig inte börjat skriva den ännu, det kan ju bli Stockholm i nåt sidospår… Jag har precis börjat snurra den i huvet, har en hyfsat bra koll på vad den ska handla om. En bra idé till en bok. Men jag har verkligen inte en bok i huvet ännu.
En sån här satsning med utländska förlag inblandade redan från början, innebär det att de har synpunkter på slutprodukten?
– Nej. Det enda förlag jag kommer att jobba kreativt med – som läser och som jag har en dialog med om innehåll och så – är förlaget här. De andra förlagen i världen köper översättningar och utgivningsrätten av en befintlig bok, då får de inte tycka till om den.
Hans Rosenfeldtsarbetsprocess går till på samma sätt, oavsett om det är en bok eller en tv-serie han ska sätta sig ner och skriva – utgångspunkten i brottet, förövaren och varför det skett.
– Därefter börjar vi med allt annat – hur ska vi berätta den här historien, vilka delar ska vi ha. Vilka karaktärer ska vara med och hjälpa till och berätta den. När händerna väl ligger på tangenterna och det ska börja skrivas är en stor del av arbetet gjort, inte så mycket nytt dyker upp under själva skrivprocessen.
– Det stora jobbet är storylinearbetet. Att hamra ut – om det så är en bok eller en tvserie – och bestämma ordningen på kapitlen, i vilken ordning saker ska hända, när ska nya karaktärer föras in, när behövs ett nytt brott för att elda på intensiteten.
Hur håller du reda på de olika linjerna i storyn?
– Jag är väldigt bra på att hålla det där i huvet. Det är en av mina styrkor. Oavsett om det är en tv-serie eller en bok så har jag i princip allt vi gjort i huvet. Jag vet när saker kommer in, när första scenen dyker upp, i vilket kapitel det eller det händer i förhållande till de andra. Jag har väldigt bra koll på det.
Han känner under manusarbetet om handlingen börjar befinna sig i samma typ av stämning eller känsloläge och när det är dags att låta berättelsen byta tempo.
– Det händer mer när jag skriver kapitlen eller avsnitten, än när jag läser det. Sen läser ju redaktörer och producenter och regi och såna också, då får jag ju input från dem på sånt som jag kan ha missat, eller inte håller med om. Men för min del så känner jag det när jag är i skrivandet.
Hans Rosenfeldt ingår aldrig i manusprojekt där det analyseras ammunitionstyper och djupintervjuas poliser om yrkesdetaljer.
– Alla projekt jag jobbar med bygger jag ett universum för. Och så länge det känns trovärdigt inom det universumet, så spelar det inte så stor roll om det liknar verkligheten eller ej. Där tar vi alltid det mest dramatiska alternativet, det som passar historien bäst. Sen att det inte är mest med sanningen överensstämmande… man behöver egentligen bara hålla överenskommelsen med tittarna och läsarna – det är så här det går till i vår värld, den överenskommelsen får man inte bryta.
Saknar du att skriva mera om Stockholm, att använda staden mer?
– Ja, det kan jag göra i och för sig. Även i den andra bokserien om Sebastian Bergman så använder vi inte Stockholm jättemycket, de är alltid ute på olika ställen med Riksmordkommissionen.
– Den historia jag har till kommande boken passar inte alls att lägga i Stockholm, den kan i princip inte utspela sig här. Jag tror det görs tillräckligt i Stockholm utan att jag behöver dra dit en berättelse också.
