Ärligt talat
Jag sa att bussen varit försenad när det egentligen var jag som varit slapp. Nästa lögn kom på nätet. Jag klickade i: ”jag har läst och godkänner användarvillkoren”. Och sedan började någon prata om en stor nyhet och det verkade som att alla hade koll på den. Så jag sa att jag visste vad de pratade om fast jag inte visste vad de pratade om.
Det blir små lögner ibland. Det finns många blå tungor. Det finns vit lögn och svart lögn. Nödlögn och förbannad lögn. Överdrifter och underdrifter. Mytomaner och vanliga bedragare. Det finns forskning som visar att vi ljuger 20-200 gånger per dag. Som mest en osanning var femte vaken minut?! Anledningen till att det skiljer så mycket är troligtvis för att vi ljuger när vi svarar på frågan om hur ofta vi ljuger.
Om vi ljuger på bekostnad av andra så finns risken att vi kommer att göra det mer och mer. Hjärnan härdas och färre obehagliga känslor uppstår allteftersom. Men forskning visar att vi oftast inte ljuger för vår vinnings skull, utan för att undvika obehag. Vanligast är de vita lögnerna. De kan faktiskt vara bra för sociala relationer. Vi ljuger för att höra till gruppen och för att inte såra. En sanningssägare är inte alltid så trevlig. ”Ärlighet varar längst” är en sanning med modifikation.
Det finns aprilskämt och många som säger: ”jag skämtade ju bara”. Det finns reklam med budskap som inte stämmer och människor som inte ser ut som de ser ut. På Tinder är inte alltid längden eller åldern sann och i bostadsannonser är rummen större och ljusare än i verkligheten. Men vad är verkligheten, om verkligheten delvis består av lögn? Verkligheten är när #nofilter används på Instagram.
I tvättstugan ljuger tvättmaskinen. En minut kvar är aldrig en minut kvar. Till och med föräldrarna ljög: ”Tomten finns” och ”du får mat på huvudet om du äter med mössan på”. Och kompisarna som sa: ”om du korsar ögonen för länge kommer de att fastna så för evigt.” Fast de trodde ju också på den lögnen, var det då en lögn? ”Jag ljög inte, jag sa bara sånt som senare visade sig vara osant”, sa Richard Nixon om Watergateskandalen. Bill Clinton ”did not have sexual relations with that woman” och Donald Trumps näsa växer under en tv-debatt.
Många litar inte på politiker eller på media, de tycker att de ljuger eller undanhåller sanningen, i stället vänder de sig till andra politiker och annan media som ljuger desto mer. Vi har vår egen sanning och söker oss dit den kan bli bekräftad. Då kan vi gå på vilken lögn som helst.
Vi använder också lögner för att hålla uppe fasader, men mest ljuger vi nog för oss själva. Om hur våra liv blev som de blev och om att förhållandet är bra fastän det inte är det. Vi ska inte leva i en lögn, vi ska ju vara sanna mot oss själva. Vi ska inte blunda för sanningen, men det är inte alltid lätt att se sanningen i vitögat.
Lögn behöver inte alltid vara helt fel, men vi ska vara försiktiga med vad vi ljuger om och varför. Och inte ljuga var femte minut. En lögnare blir inte trodd när han talar sanning. Men ärligt talat, så hade väl konstnären Albert Engström rätt: ”Det är för väl att lögnen finns – för tänk om allt man hörde var sant.”
