Att bli drogfri

Han växte upp i Luleå, där det var ”bra, men busigt”. Hans mamma var 16 år när hon födde honom och han bodde delvis hos mormor och morfar. Pappan hade han inte någon nära kontakt med.

– Han hade hand om min lillbrorsa, men brydde sig inte mycket om mig. Hans engagemang kom senare i livet, när det var för sent.

Håkan Jonsson skulle precis kliva in tonårstiden när det hände något som ledde till att det blev fel med allting – han såg sin morfar dö.

– Han fick sin sjunde hjärtattack. Jag såg när han greppade tag om broräcket och hur händerna sedan gick upp och han ramlade bakåt, och så var han död. Det tog mig hårt. Det var nog det som gjorde att jag började med droger, för att lindra lite, säger han och berättar att mormor dog ett år senare i cancer.

Håkan Jonsson slutade nästan helt att vara hemma, istället var han ute och begick brott och slogs. Till sist hamnade han på barnhem. Inte heller där kunde de ”hålla reda på honom”, han skolkade och drack hembränt nästan varje dag och placerades därför till slut på ungdomsvårdskola.

Det enda positiva han kan minnas från den tiden var att han fick jobba på ett lant- och skogsbruk.

– De hade kor, 500 får och en borde collie som vi vallade fåren med. Hon var duktig den hunden, blev svensk mästare. Jag har haft egna hundar också senare i livet. Den jag hade sist dog 2009. Basse, hette den. En schäfer, han var fin. Hundar blir som ens barn och Basse var med mig dygnet runt. Jag skulle vilja ha hund igen, men då vill jag först ha en bostad och lite ordnat.

”Jag har nog sålt kilovis med röka till svenska turister”

Håkan Jonsson har jobbat med många olika saker genom åren, delvis för att kunna finansiera drogerna. Han har också sålt droger, bland annat när han under en tid bodde i fristaden Christiania i Danmark. För 500 kronor i månaden hyrde han och hans tjej ett stort rum, som de skärmade av med provisoriska väggar, i ett före detta militärlogement.

– Det var en av de få perioder då jag inte använt amfetamin, eftersom de inte gillar droger som amfetamin och heroin i Christiania. Där är det mer lugn och ro, man sitter och tar en öl och har trevligt.

På sommaren kom busslaster med turister som ville se ”staden mitt i staden” som hade sina egna lagar.

– Det kom också turister för att köpa röka. De kommer dit i två dagar, satt och drack och rökte och sen åkte de hem igen. Många svenskar, jag har nog sålt kilovis med röka till svenska turister.

Men sedan Håkan Jonsson blev hemlös för några år sedan har han känt att han vill sluta med alla droger. Han har varit på behandlingshem och tolvstegsbehandling, men tycker inte att det har hjälpt honom.

– Det funkar bäst om man får bestämma själv. Jag skulle vilja gå KBT (Kognitiv beteendeterapi). Jag har gjort det en gång förut, det var bra och hjälpte mig. Men jag är nästan drogfri nu och amfetamin har jag inte tagit sedan i november, det känns bra.

Hur ser du på framtiden?

– Det ska nog ordna sig ska du se. Jag ska nog få tag på en lägenhet någon gång. Och jag har börjat sälja tidningar vilket är roligt och hjälper till ekonomiskt. Det gör att jag träffar mycket folk och får något annat att göra än att tänka på droger hela dagarna.