”Helst har jag velat bli studiotekniker”

 Situation Sthlms försäljare Jack Satanios var elva år när han för första gången hörde Pink Floyd. Han var hemma hos sin förra fritidsledare som satte på ”Shine On You Crazy Diamond, part 1”. Låten var tretton minuter lång, men Jack Satanios behövde bara lyssna på den i en minut innan han kände:

– Det här! Det tog i hjärtat så in i helvete! Så jag har haft Pink Floyd med mig ända sen dess, berättar han.

Jack Satanios började spela gitarr, ville bli lika duktig gitarrist som David Gilmour i Pink Floyd. Han tog lektioner hos en gitarrlärare, men tyckte att det var roligare att köpa instrument än att spela på dem. Han sparade de slantar han fick ihop genom att jobba på Hemglassbilen redan som elvaåring. Sen fick tjänade han pengar genom att hyra ut rullskidor och cyklar och att diska.

– Jag jobbade mycket och var duktig på att spara. Jag köpte en bra akustisk gitarr, en G35:a med stålsträngar och en Fender Stratocaster som var svart med vit järnhals, precis som David Gilmour hade. Jag hade jättebra utrustning, trodde att man blev lika duktig som den gitarr man hade.

”Jag kunde inte spela, haha, det förstod jag till slut.”

Jack Satanios började så småningom spela i ett band och när han i början av 90-talet gick på en folkhögskola i Skarpnäck drog de ihop ett punkband.

– Jag var med på en hörn och spelade gitarr. Det var skitkul. Vi spelade på skolfester och på Kaos, en källarlokal i Gamla stan. De andra i bandet fick lära mig vad jag skulle spela och jag spelade precis som de sa.

Det funkade, men han insåg att han inte var någon vidare talang, oavsett hur bra gitarr han hade.

– Jag kunde inte spela, haha, det förstod jag till slut. Hade inget taktsinne. Varken då eller när jag gick hos gitarrläraren. Idag kan jag inte ta ett ackord, men det beror på en skadad handled.

Jack Satanios sålde sina gitarrer och bestämde sig för att syssla med något annat.

– Jag var inte duktig på gitarr, däremot var jag duktig på att tänka ljud och ville därför jobba som ljudtekniker. Det är fortfarande min dröm.

För några år sedan fick provade han på yrket – i sex månader gick han vid sidan om en ljudtekniker på kulturföreningen Kafé 44 på Södermalm. När Jack Satanios var där spelade flera band i veckan och de använde analoga mixerbord.

– Ljudteknikerna har ett stort ansvar att få det att låta bra. Helst har jag velat bli studiotekniker, jag tänker att det handlar väldigt mycket att skapa tillsammans med musikerna, att få fram vad de vill ha. Det verkar jäkligt kul. Det har varit en dröm nästan hela livet, men saker och ting händer som gör att man kommer ur spår.

En av de saker och ting som hände var att han började jobba på krogen och tyckte om att ”leva rövare och dricka bira”.

– Att vara alkoholist är svårt. Det fanns i min uppväxt också. Morsan var skåpsupare och pillertrillare. Hon ville alltid visa upp en fin yta utåt, men det var väldigt skitigt under, både bildligt och bokstavligt. Pappa hade jag ingen bra relation eller mycket kontakt med alls. Det var mycket skuldbeläggande i mitt barndomshem och man var alltid sämst. Jag minns att jag tänkte att såhär ska jag aldrig ha det när jag blir vuxen.

Jack Satanios säger att han ”alltid” har haft sina alkoholproblem.

– Den enda värme jag kände var när jag drack, då blev jag varm och det kändes lättare. I dagens läge tycker jag att det är lättare att vara i livet om jag är nykter, livet är ju ganska kul trots allt.

Citat:

”Jag hade också en dröm att sticka till Schweiz och bli en väldigt bra kock, för där hade de en riktigt fin kockskola. Men av olika anledningar blev det så att jag inte kunde åka. Jag blev servitör sen istället.”

”Innan jag dör ska jag ha en husbåt som jag kan bo på. Det är en frihet att kunna stiga från land, särskilt när man man inte alltid trivs här – jag har jättesvårt att komma in i den här fyrkanten man ska passa i.”

”Min största dröm idag är kärlek, det är svårt att hitta. Jag vill ha kärlek runtomkring mig. Jag skulle också vilja vara jourfamilj eller fosterfamilj till en tonåring på glid. Jag har sett hur det kan gå.”