Frivilliga och ofrivilliga val

När jag var tre år gammal och morsan och farsan skulle gå på bio, då bodde jag på Kungsholmen. De brukade gå på Draken, som då var en biograf.
Innan de gick så brukade jag alltid få äggtoddy med cognac i, som jag alltid tyckte var jättegott och som jag självklart sov jättegott på – medan de var på bio. När jag var tretton år så köpte farsan och morsan en villa i Älvsjö, Herrängen. Första året jag bodde där så pendlade jag varje dag mellan hemmet och Rålambshovskolan. Sedan började jag i Långbrodalsskolan, som låg på gångavstånd från hemmet.
Varje dag såg jag en gammal moped som bara stod i ett hörn. Till slut tog jag mod till mig och gick in för att fråga om den var till salu.
– Ja, hundra spänn, svarade han. Men bakhjulet måste du fixa.
Vilket jag gjorde, i metallslöjden. När jag bodde på Kungsholmen så var nästan alla Djurgårdare. Men när jag flyttade till Herrängen och började meka med moppar, dricka öl och upptäckte jag att tjejerna kunde göra något annat än att bara leka med Barbiedockor.
Min farsa var lärare i Hässelby och slutade som adjunkt i Solna. Då blev han AIK:are. Jag jobbade i tretton år ute i Solna – men AIK:are det blev jag aldrig.
Eftersom jag både hade moppe och sedan skaffade motorcykel/bil med V8-motor, så det blev betydligt lättare att få tjejerna att åka med. Vilka resor det kunde bli. Då förstod jag att jag var en riktig Hammarbyare. Jag flyttade hemifrån vid cirka 21 års ålder och träffade en tjej som var söt och hon ville gifta sig med mig – men det ville inte jag.
– Tycker du inte om mig, frågade hon då.
– Jo, sa jag. Men, jag har inte lekt klart än.
– Jag är med barn…men om du tycker om mig då kan vi väl lika gärna gifta oss. Jag tar livet av mig annars.
Det ville jag ju naturligtvis att hon inte skulle göra.

…men om du tycker om mig då kan vi väl lika gärna gifta oss. Jag tar livet av mig annars.

Hon visade även konkreta bevis på att hon menade allvar. Så till slut så gifte jag mig. Mot min egen vilja. Jag hade ju fortfarande V8:an kvar. Många gånger sa jag att; ”Jag kommer bli sen”, eller ”jag sover över på jobbet”. Vad jag egentligen gjorde, det har ingen med att göra. Jag hade även en egen firma som tillverkade precisionsinstrument till Marinens stridsledningscentraler eftersom en örlogskapten visste att jag kunde en hel del om elektronik då jag jobbade med pacemaker. Så jag tillverkade det Marinen ville ha, eftersom det inte fanns att köpa på marknaden.
De blev nöjda efter att ha gjort en utvärdering av instrumenten i fem stycken ubåtar. Sedan fick jag leverera samma instrument till samtliga örlogsfartyg som hade en stridsledningscentral ombord. Jag fick två kundklagomål. Det ena var handhavandefel och det andra bestod i att de använt fel sorts batterier i stället för de som jag anvisat.

Eftersom mitt äktenskap gick, rent ut sagt, åt helvete fast att vi fick två fina barn tillsammans, så skilde jag mig. Sammantaget så hade jag möblerat upp en lägenhet i Solberga som jag hyrde i andra hand, innan jag gifte mig. Efter det möblerade jag upp min frus lägenhet från ingenting. Därefter köpte vi en villa som morsan var med och finansierade, som jag också möblerade upp.
Villan såldes, för att köpa två villor som låg på samma tomt. Den ena hyrde jag ut till hemlösa, vilket hjälpte till att finansiera vårt eget boende som jag också möblerade upp. I vår egen villa hade vi sju rum, gillestuga med biljardbord och öppen spis. Jag hade även ett eget arbetsrum, där jag hade alla mina prylar för att tillverka instrumenten till Marinen.
Till saken hör att i giftermålet ingick ett bonusbarn, som också var intresserad av vad jag gjorde i mitt arbetsrum. Han ställde till och stökade till, trots att jag låste dörren. Vilket gjorde att jag än mer höll till på jobbet, för att få ha mina saker ifred, så att jag skulle kunna betala för familjen och villan.
Jag skilde mig som sagt, sålde villorna och det blev tiotusen riksdaler över till mig efter att lånen var betalda. De stålarna drog jag till USA med, fast jag hade delad vårdnad för barnen. Jag skickade ett vykort till barnen som på något konstigt sätt hamnade hos Socialtjänsten, för att jag skrivit i vykortet att jag skulle göra någon en tjänst i USA. Vilket Försäkringskassan och Socialtjänsten uppfattade som om att jag jobbade i USA – det gjorde jag inte. Tjänsten som jag skulle göra, kunde lika gärna varit att jag skulle leda en blind stormrik person över the highway. Det var i alla fall inget jobb!

De stängde av mig från Försäkringskassan. Jag åkte tillbaka till Sverige och sökte hjälp på Socialtjänsten. Fick en rekvisition för att bo på Monumentet. Jag ifrågasatte om de tyckte att det var en bra miljö att träffa mina barn i? Jag tyckte även det var konstigt att min före detta fru fick en fyra i Högdalen för att barnen skulle ha det bra. Men att jag skulle ha mina barn i en miljö där det fanns aktiva blandmissbrukare. Vilket tyvärr resulterade i att jag inte kunde träffa mina barn. Men även för att mina barns mamma snackade skit om mig till dem. Dessutom sa hon att jag söp. Vilket jag i första hand lärt mig av mina föräldrar, mot min vilja. För när jag lärde mig att göra äggtoddy själv så smakade den aldrig lika gott som när mina föräldrar skulle gå på bio. Då förstod jag att det fattades en ingrediens.
Men, nu till slut, mycket tack vare Situation Sthlm, så har jag lyckats skaffa mig en egen förstahandslägenhet, utan Socialtjänstens hjälp. Vilken jag också möblerat upp. Dessutom har jag genomgått en skuldsanering som gjort att jag kunnat ta banklån, jag är betrodd. Lånet har jag delvis använt till att skaffa mig en vassare bil än den jag hade förut. Lånet ska självklart betalas tillbaka, så jag inte hamnar i samma situation som förut, med kronkalle som jagar mig. Det vill jag inte.