Boxningens dragningskraft

Den kamp som utförs i ringen används ofta av filmmakarna för att gestalta den kamp huvudpersonen för utanför. Det är först när vår strulige underdog lyssnar på sin omgivning, sin partner eller vise tränare, som han eller hon också får ordning på boxningen och vinner matchen och blir en vinnare i livet. Vi har sett det i Rocky, i The Fighter och nu senast i Southpaw (bilden), som recenseras i vårt aktuella augustinummer. Att nästan alla boxningsfilmer följer det här mönstret gör inget, vi vet hur det ska gå, och det går ofta som vi vill att det ska gå. Det är högst tillfredsställande.

Skådespelare dras också till boxningsfilmen, här har de chans att visa sin dedikation till yrket genom stenhård träning inför rollprestationen. Robert De Niro toppar förstås listan när han under inspelningen av Tjuren från Bronx gick upp 20 kilo och bokstavligen förkroppsligade Jake LaMottas nedgång i livet. Han vann en Oscar för besväret precis som Hillary Swank vann en Oscar för sin roll i Million Dollar Baby och Christian Bale vann för sin crackrökande roll i The Fighter. Räkna med att höra Jake Gyllenhalls namn under Oscarsgalan för sitt enastående porträtt i Southpaw.