Hoppa till innehåll
Felice Jankell

”De skrattar åt mig på Dramaten”

När Felice Jankell var 11 år tyckte en filmregissör att skådespelaren var dålig framför kameran. Tyvärr trodde hon på honom och har sedan dess varit bekväm på teaterscenen, men rädd att agera framför kameran. Inspelningen av det mörka psykologiska dramat ”Från djupet av mitt hjärta” blev på många sätt en vändpunkt.
Johan Emilson

Från djupet av mitt hjärta var en extrem lärdom i att stå framför kameran och nu när jag filmat mycket under de senaste åren har jag funnit nyckeln till att agera på film, det här är ju magi, det är ju fantastiskt. Det är lite av en inre revansch.

Alla i din familj – mamma Annika Jankell, pappa Torsten Flinck och storasyster Happy Jankell – kommunicerar utåt via radio, film, teater – hur kommer det sig?

– Jag tror att vissa människor har ett slags kall, en slags uppgift och jag har alltid haft en extrem passion för teatern och skådespeleri. De skrattar åt mig i biljettluckan på Dramaten när jag kommer in där och ska köpa biljetter och se om en föreställning för tjugonde gången. Precis som jag har ärvt lusten att baka eller rädslan för ormar av min mamma, har jag också ärvt en teatergen av min pappa.

Har det varit en fördel att vara uppväxt i en teaterfamilj?

– Jag har också fått kämpa extra hårt för att visa att jag är min egen och inte bara glider in på en räkmacka. Folk skulle bara veta hur många nej jag har fått till roller. Det är kanske två ja på hundra, men när man får ett ja, då väger det upp allt.

Var kommer ditt namn ifrån?

– Ett tag var det mycket tal om att jag skulle heta Varga. Sen ändrade det sig precis när jag skulle döpas. Felice betyder lycka och min storasyster heter ju Happy, så mamma fortsatte i det glädjespåret.

 

Stöd Situation Sthlm

Ditt stöd bidrar till Situation Sthlms arbete med att nå hemlösa människor i ett första steg från gatan för att lotsa dem vidare på sin väg tillbaka till samhället.