Brevet, ett av många som finns sparat hos Stockholmskällan, är undertecknad ”Verkstadsarbetare Gustaf Andersson”. Kvinnor som sålde – eller antogs sälja – sex togs in för undersökning hos Besiktningsbyrån en gång i veckan. Det var kvinnorna som ansågs skyldiga till spridning av könssjukdomar, inte de hederliga herrar som köpte deras kroppar – besiktigade, godkända och klara att använda.

Förespråkarna ansåg att de här kvinnorna behövdes för att skydda de ”kyska” kvinnorna från de unga männen, som inte förväntades kunna behärska sin sexualdrift.

Nästa år är det 100 år sedan besiktningen av kvinnor upphörde. Då är det också 140 år sedan protesterna mot den startade.  Och nästnästa år är det 100 år sedan den kvinnliga rösträtten röstades fram i Sverige. Tre år senare upphörde gifta kvinnor att vara omyndiga. Förändringar tack vare kvinnor som har gått samman och protesterat.

1965 förbjöds våldtäkt inom äktenskapet. 1980 började Sveriges första jämställdhetslag att gälla. Två år dessförinnan släpptes ”Dokumentet”, där kvinnliga Aftonbladetmedarbetare berättade om sexism. Nu 40 år senare kommer Dokument 2.0. Och den här kvällen, när jag skriver min krönika, vill jag hellre spendera varje minut på Facebook – se när historia skrivs i realtid. Inlägg efter inlägg publiceras i den slutna gruppen för uppropet #deadline. Här finns kollegors vittnesmål om våldtäkter, övergrepp, härskarteknik och kränkande kommentarer: ”Jag tycker vi skulle skaffa oss en liten redaktionshora som vi kunde dra över då och då”.

När minuterna närmar sig klockan 21 är laddningen total i gruppen. Nedräkning till ett historiskt ögonblick. Klockan 21 trycker Sveriges redaktioner på knappen samtidigt och publicerar uppropet. Det är dags att granska sig själva. Det är hög tid för självrannsakan, för många. #deadline, #tystnadtagning, #visjungerut, #imaktenskorridorer, #medvilkenrätt, #närmusikentystnar, #teknisktfel. Och restaurangbranschens #vikokaröver, också sjuksköterskorna, byggbranschen,
idrottsvärlden, gymnasieelever och fler. Och skådespelarna läste vittnesmål på scenen inför drottningen och kronprinsessan, men ingen såg till kungen eller prinsen. Är det inte också en fråga för män?

Men systerskapet växer, #metoo är en revolution. Det finns fortfarande många som anser sig ha rätt till kvinnokroppen och alldeles för många exempel på när skuld och ansvar läggs på kvinnor.

Polisbyrån, det finns en herre på Hantverkargatan som utsätter kvinnofolk. Likaså den där djäfla prädikanten och verkstadsarbetare Gustaf Andersson. Och i alla vittnesmål finns många fler. Ta in dem för besiktning. Skulden ska ligga där den hör hemma. Deadline är passerad för länge sedan.