Hoppa till innehåll
Huvudstan

Den sista vilan

I bergsrum och källare under kyrkor kan stockholmare få sin sista vila. Kolumbarium, som betyder duvslag på latin, består av nischer i väggar där urnor gravsätts. Men en hel del nischer i Stockholm står tomma, samtidigt som det vid en del andra eftersöks närstående med ljus och lykta. Vi har besökt tre av stadens kolumbarium.

Text: Maria Hagström, Foto: Anneli Hildonen

Under Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan ligger norra Europas största inomhuskolumbarium. Det är också Sveriges allra första. Nästa år fyller det 100 år.

– Inte långt innan kolumbariet byggdes var kyrkan motståndare till att kremera människor. Men när eldbegängelse blev vanligare var det smart av dem att bygga ett kolumbarium under kyrkan, med tanke på kyrkans lilla tomt, säger kolumbarieföreståndare Thomas Dahl.

Trots att kolumbariet ligger mitt i stan, med bussar och ambulanser som passerar strax ovanför, är det lugnt här nere i gångarna och kamrarna. Här vilar bland annat August ”Agi” Lindegren, arkitekten som ritade kyrkan. Mitt emot hans gravplats finns hans vän, konstnären Vicke Andrén.

– Agi ville att han skulle måla taket i kyrkan, men kyrkorådet sa först nej eftersom han ett par år tidigare hade målat lättklädda damer i taket på Operakällaren. Men Agi tjatade igenom det. I kyrkan blev det mest äldre män i taket.

Det finns 7 660 gravar som kan rymma olika många urnor. Skulle alla fyllas till bredden kan cirka 35 000 människor få sin sista vila här.

– Det finns stora familjegravar. Det händer att nån frågar vid en gravsättning: får jag klappa på mormor?

Varje år gravsätts 50-70 personer här, men bara drygt hälften av nischerna är upplåtna. En del vill hellre att en anhörig ska begravas i en grav under bar himmel. Andra väljer kolumbarium av motsatt anledning.

Läs hela artikeln i Situation Sthlms november utgåva #310

Stöd Situation Sthlm

Ditt stöd bidrar till Situation Sthlms arbete med att nå hemlösa människor i ett första steg från gatan för att lotsa dem vidare på sin väg tillbaka till samhället.