Tar en sko ibland från hallen. Går ett varv. Släpper den. Lägger sig ner igen. Går förbi vattenskålen. Slafsar i sig lite. Lägger sig igen. I soffan nu, har sitt hörn med två kuddar och en handduk. Går ner. Biter i ett tuggben han lämnat på en grå filt på mattan framför soffbordet. Släpper det. Soffan igen. Kuddarna.

Två gårdar bort under ett vitt partytält gastar man om en framtid, vars belysningsmöjlighet räknat i konkreta lumen, inte bär särskilt tillförlitliga garantier. Jag önskar dem allt gott, och lite till – det kommer att finnas krångligheter som behöver rotas med, men låt det börja i morgon.

Observation: Om jag drev glasskiosk skulle jag inte, under några som helst omständigheter, erbjuda smakprov – att bara svepa ett snabbt drag i tråget med en ätsked och få upp en liten klick – innan folk köper de smaker de under kötiden inte brytt sig om att på tavlan notera vilka dessa är. Det där gör nämligen något med ansvaret. Tilliten. Förfördelningen av objektiv, urban rimlighet människor emellan. Det är en kula glass som ska inhandlas. Inte en bil eller en bröllopskostym. Senast det begav sig lämnade jag efter en stund kön då jag hamnade bakom en svänghatt som, när det väl blev hans nummer i luckan, tänkte att nu jävlar: jag kan i godan ro smaka mig från öster till väster genom den här kyldisken och bestämma mig först när jag slickat på allt. Han är nog kvar där, halvvägs i en vinkelvolt mellan gammaldags vanilj, citronsorbet och saltlakrits.

Det går runt en svart hund här. Nu sover den i golvdraget framför ytterdörren, reser upp huvudet ibland när det slår i en dörr på något annat våningsplan eller röster läcker in genom det öppna fönstret i tvättstugan. Lägger ner huvudet. Somnar om.

Det väser över taken när en luftballonger passerar och bränner av sitt aggregat för att värma luften och stiga högre.

Tänker på Lee Brilleaux upp och nedför kusten i en vit sommarkostym. Det ligger en dov, bortifrån kajområdet kommen, 140 bpm EDM-bas och pumpar lågt nedmixad i fonden av alla andra stadsljud. Är smulgråt alltjämt Sommarpratarnas huvudsakliga växelkurs? Blomdoft. Vatten som droppar i en hink från en otät packning i en utomhuskran. Fundering: Vilken aerodynamisk färdighet måste man som fågel – är en mås troligen, eller duva – besitta, för att i en flyby lyckas skita mitt på själva fönsterrutan?

Det går runt en svart hund här. Suckar. Byter plats från filten till svalare golv närmare balkongdörren. Somnar snart om. Drömmer. Rör på benen, liksom springer några steg liggande på sidan – liknar en iscensatt konstruktionsritning i en Chaplin-film. Oöppnade presenter på en bänk. Passerade en person på trottoaren jag umgicks en hel del med för fyrtio år sedan. Båda lika angelägna om den tysta överenskommelse som uppenbarades i ögonblicket.

Det går runt en svart hund här. Står vid matskålen. Väntar på klartecken. Svansen i golvet. Fäller hår. Sover i sängen. Gör som den vill. Det går runt en svart hund här.