För mig är det fortfarande tio dagar kvar av januari och tre dagar kvar till den löning som lär vara årets mest efterlängtade, den som ska fylla hålen efter konsumtionens senhöst. Singles week, Black week, Cyberweek, julshopping, mellandagsrea och företagens alla sms och mejl: Vår Final sale! Glöm inte din rabatt! Vi saknar dig! Spinn hjulet och se hur mycket rabatt du får. Bara två minuter kvar av erbjudandet, sekunderna tickar ner. Sista chansen! Det ena billigare än det andra. Det ena giftigare än det andra. Från en barnhand till en annan. Någon fick betala priset för de sex miljoner paket som skickades från Kina till Sverige i december. Tomten kom i år också. Vi hade varit snälla.

Julgranen står fortfarande kvar. Min son säger att vi ska ha den fram till påsk och jag väljer mina strider. Vi tittar på tecknade robotar på tv:n. De goda vinner. Det är förutsägbart och tryggt. Jag skrollar lite bland nyheter på mobilen. Det är oförutsägbart och otryggt. Trump, Putin och Xi Jinping. Störst vinner. Nattar sonen och läser Nalle Puh: ”Människor som inte tänker ordentligt har grått ludd som flugit in i huvudet på dem.” Jag somnar, vaknar och det är onsdag. Nio dagar kvar av januari. Kollar min klocka som säger att jag fått för lite djupsömn och att mitt body battery är lågt. Då vet jag att jag ska känna mig trött i dag. Tar D-vitamin i pillerform. Utanför fönstret hänger dropparna i luften. I ljuset under en gatlykta ser jag dem börja falla. Längs den blanka asfaltsvägen finns bara några få snöhögar kvar, nersotade av avgaser och grus. Inget är puderlätt och magiskt. Apparna säger att det fortsätter såhär januari ut och jag känner kylan leta sig in. Jag drar på mig en offerkofta.

”Med Mr Farts i öronen i stället för grått ludd.”

Vid förskolan möter jag en mamma. Hennes barn ligger på marken och gråter och skriker, sparkar och skriker. Det är en sån morgon när alla strider är fel. Mamman får en kram och börjar också gråta. Hon kämpar som en oxe. Bryt ihop och kom igen. Jag är inte mamman som drog nitlotten i dag, men min offerkofta tynger ändå när mannen i kiosken säger ”Ingen snus” precis som jag har bett honom att göra. Jag har en deal med min svägerska: den som tar en snus måste ge den andra 500 spänn och det vore ju onödigt såhär i oxtider. Men Puh sa: ”Enda sättet att övervinna en frestelse är att falla för den”. Puh sa också i boken Ingen kan vara nere med en ballong!. Jag kommer att tänka på när min mamma träffade en flicka med en ballong på tunnelbanan. De började kasta den till varandra. Mamma puttade iväg den till någon trött resenär som vaknade till. Till slut var alla i vagnen engagerade i ballonglek. Sånt händer bara min mamma och sånt händer knappast i januari. Men när jag sätter mig i tunnelbanevagnen och drar igång musik i lurarna har min son sett till att moll har ersatts av dur. Med Mr Farts i öronen i stället för grått ludd åker jag genom tunnlar där det går att se ljuset ändå. Våren finns snart inom räckhåll, ballonger ska flyga och koftan åka av.