Drömmar om Kenya

Som ung bodde han i Tyskland och studerade elektronik. Men han var rädd att det innebar att hans väg i livet redan var utstakad.

– Att jag kanske skulle hamna på ett stort företag, som Siemens, där alla hade samma kostym och körde samma bilar. Jag funderade på hur jag skulle komma därifrån, för en grå mercedes och en grå kostym är inte mitt liv. Jag ville göra något varje dag som känns i hjärtat, tänkte: det här är inte min framtid.

Det blev det inte heller. Först gav han ändå datastudier på universitet i Nürnberg en chans, men sökte sig alltmer till konstnärliga människor och efter en salsakonsert började han på riktigt kliva av den väg som varit ”utstakad för honom”.

Han bestämde sig för att lära sig spela trummor: congas, bongos och timbales. Snart spenderade han mer tid i replokalen än framför böckerna. Men det var när han fick en förfrågan från Kenya som han ”kom bort” på riktigt.

Hans bror hade startat ett företag som importerade bildelar från Tyskland till Kenya och behövde hjälp. Norbert Mais satte sig genast på ett plan till Nairobi.

– Där kände jag mig fri och välkomnad av befolkningen.

Han köpte ett hus och en grill till trädgården. Där trivdes han utmärkt. Satt ute på kvällarna i det klimat som han tycker är idealiskt för människan: cirka 24 grader varmt och torr luft. Han träffade mycket folk och fortsatte med trumspelandet.

”I Kenya kan man aldrig förutse hur en dag ska sluta.”

På klubben Kenya Heritage uppträdde musiker från olika afrikanska stammar. Norbert Mais frågade om han också fick spela och de förvånades över tysken som spelade congas nästan bättre än dem själva.

– I Kenya kan man aldrig förutse hur en dag ska sluta. Det uppstår väldigt roliga situationer som ger livsglädje, men naturligtvis också besvikelser. Den dynamiken gör att man har en intensiv känsla av att vara vid liv, säger han och tillägger att det också innebär att livet är mer riskfyllt.

– Det kan hända fruktansvärda grejer, det är större risk för trafikolyckor, intriger och sjukdom. En kvinna sa: ”om du klarar Nairobi så klarar du av allt”.

Det var en härlig tid i Kenya som efter tre år, 1994, fick ett dramatiskt slut. Han blev sjuk, förlorade uppemot 20 kilo och riskerade att dö. Han saknade sjukförsäkring, men fick hjälp via den svenska ambassaden, tack vare det svenska medborgarskapet han fick som barn när pappan jobbade en tid i Sverige.

– Jag trodde aldrig att jag skulle återse Sverige, men vägen tillbaka hit gick via Afrika.

På Arlanda blev han hämtad och körd till Karolinska. Enligt sjukjournalen från Nairobi hade han cancer.

– Men här hittade läkarna ingen cancer. Vi vet inte vad det var för sjukdom, men jag blev frisk.

Än i dag drömmer han ibland om att komma bort. Samma dag som han går i pension skulle han vilja flytta till Kenya, men han menar att det aldrig kommer att vara ekonomiskt möjligt.

– Jag har levt mycket i nuet. Och om man lever från dag till dag, då kan man hamna där jag är, boendes i en husvagn i ett land där jag ibland måste vara klädd i ”rymddräkt” och broddar. Men samtidigt, det har varit en upplevelse att göra livet lite äventyrligt.